Du har precis varit på din femårsreunion från gymnasiet och blir förvånad över att se att några av dina gamla tonårskompisar redan har börjat gråna – och de är bara 23 år gamla. Det händer. De flesta av oss börjar inte gråna förrän i 30- eller 40-årsåldern, men vissa personer börjar, på grund av sin genetiska uppsättning, tappa pigmentet i håret mycket tidigt.
Även om vi brukar säga att håret "blir grått" (eller vitt) är det egentligen inte exakt vad som sker. Mörkt hår blir inte vitt – istället fälls det mörka håret och ersätts av nytt hår som är genomskinligt, alltså helt utan färg, vilket vi uppfattar som grått eller vitt.
Alla producerar vi melanin, ett pigment som finns både i våra hårstrån och i huden. Med åldern börjar vi producera mindre melanin. Om dina anor tillhörde gruppen som slutade bilda melanin tidigt i livet är det mycket troligt att du har ärvt just denna egenskap.
En felaktig proteinsyntes kan också leda till för tidigt grått hår. Fluktuationer i melaninproduktionen uppstår när protein inte syntetiseras korrekt, vilket ofta har genetiska orsaker.
Utöver den genetiska predispositionen finns det flera andra faktorer som kan få håret att förlora sitt pigment i förtid. En sköldkörtelsjukdom kan exempelvis påverka hårets färg.
Dålig näring av hårbotten kan dessutom förvärra grånandet. Om kosten saknar B-vitaminer, järn, jod och koppar kan det resultera i att håret grånar i förtid. Överdriven värmebehandling, kemiska produkter, dålig hygien och att tvätta håret i mycket varmt vatten kan också ge en torr och kliande hårbotten, vilket i sin tur kan bidra till pigmentförlust.
När en person blir grå påverkas också av kroppens produktion av enzymet katalas, som bryts ner till väteperoxid. Vid normal katalasproduktion påverkas inte håret negativt, men om produktionen stör sig kan väteperoxid ansamlas i hårsäckarna.
För mycket väteperoxid får håret att tappa sin färg. Normalt fungerar enzymet utmärkt fram till högre ålder, då det börjar fungera sämre och inte längre skyddar hårets pigment på samma sätt.
Dr. Diana Bihova, biträdande klinisk professor i dermatologi vid New York University Medical Center, menar att stress i sig inte orsakar för tidigt grått hår – såvida inte personens B-vitaminnivåer helt töms. Andra experter är dock oense och hävdar att långvarig stress faktiskt kan påskynda grånandet.
Dr. Jennifer Lin, forskare vid Dana-Farber/Harvard Cancer Center i Boston, har noterat att det finns belägg för att stresshormoner förmedlar signaler som instruerar melanocyterna att leverera melanin till keratinocyterna. Störs dessa signaler riskerar melaninet att inte nå håret med pigment – och då grånar håret.
Dr. Ralf Paus, professor i dermatologi vid Universitetssjukhuset Schleswig-Holstein i Tyskland, förklarar att grånande i själva verket kan bero på kroniska skador orsakade av fria radikaler. Stresshormoner som bildas lokalt i hårfollikeln eller i kroppen kan skapa inflammation som driver på produktionen av fria radikaler – instabila molekyler som skadar celler. Dessa fria radikaler kan möjligen bleka melaninet eller störa melaninproduktionen.
Långa arbetsdagar, högt koffeintag, oregelbundna matvanor, utelämnade måltider, blodbrist och stress kan alla bidra till att håret grånar i förtid.
Inom traditionell kinesisk medicin tror man att starka och friska njurar samt ett sunt blod kan förebygga för tidigt grått hår. Förslag på hur detta uppnås inkluderar att äta svarta sesamfrön, brännässlor, melass, hijikitång och vetegräs.
Genetiken är den absolut viktigaste faktorn bakom för tidigt grått hår, även om andra faktorer kan spela in. Att ha 50 procent grått hår vid 40 års ålder räknas som för tidigt grånande. I genomsnitt får kaukasier sitt första gråa hår vid cirka 34 års ålder, medan mörkhyade personer oftast inte börjar gråna förrän runt 44 års ålder.
Rökning misstänks också kunna orsaka för tidigt grått hår. Studier visar att rökare är fyra gånger så benägna att gråna jämfört med icke-rökare, även om forskarna ännu inte är helt överens om sambandet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online