Med ett växande antal kvinnor som drabbas av fertilitetsproblem har reproduktionsmedicinen blivit allt vanligare. En av de vanligaste orsakerna till infertilitet är att kvinnan inte kan producera egna ägg, vilket oftast beror på tidig menopaus eller skador på äggstockarna. Tack vare provrörsbefruktning (IVF) och äggdonation finns det dock hopp för dessa kvinnor att bli gravida och få ett biologiskt barn.
Innan en kvinna kan genomgå provrörsbefruktning krävs en villig äggdonator. Även om mottagaren i vissa fall väljer donatorn personligen är det vanligare att donationen sker anonymt. I de flesta fall rekryterar äggdonationsbyråer friska kvinnor mellan 21 och 35 år genom annonser i tidningar och på radio.
När en potentiell donator visar intresse kontrollerar byrån först hennes vikt och att hon inte röker. Om hon har en hälsosam vikt och är icke-rökare måste hon därefter lämna sin fullständiga sjukdomshistorik, genomgå omfattande undersökningar för olika fysiska och psykiska sjukdomar samt delta i samtal med en psykolog. När hon bedöms lämplig matchas hon med en mottagare. Vid matchningen tittar byrån på liknande egenskaper och yttre drag, såsom ögon- och hårfärg samt hudton.
Motsatt vad många tror säljer en äggdonator inte sina ägg. Lagligt sett får hon faktiskt inte betalt för själva äggen. Däremot kan donatorn ersättas för den tid och det besvär som donationsprocessen innebär, vilket är ganska omfattande. På grund av alla screeningar, undersökningar och medicinska behandlingar kan processen ta upp till tre månader av donatorns tid, under vilken hon måste vara tillgänglig när som helst för tider och kontroller. Det är just den stora tidsinsatsen som motiverar den ekonomiska ersättningen.
Många kvinnor tror felaktigt att donationen, eftersom de bara har ett visst antal ägg, skulle leda till fertilitetsproblem senare i livet. Denna tro är dock falsk. Äggdonationsprocessen tar nämligen inte några av donatorns befintliga ägg. Istället ges donatorn hormoner som stimulerar produktionen av helt nya ägg. Dessa tas bort i en poliklinisk kirurgisk procedur som kallas ägguttag och överförs sedan till mottagaren eller frysas för senare användning.
Det finns två grundläggande skäl till att kvinnor överväger att donera sina ägg: att hjälpa en annan kvinna och att få ekonomisk ersättning. Ersättningens storlek varierar mellan olika byråer, men genomsnittet ligger vanligtvis mellan 4 000 och 6 000 dollar per cykel. De flesta kliniker tillåter donatorer att donera totalt fyra till sex gånger. Det är viktigt att notera att ersättningen inte utbetalas per ägg utan per cykel – vid ett enda ägguttag kan tjugo eller fler ägg tas bort.
Som vid alla typer av kirurgi finns det risker med äggdonation. Den vanligaste, även om den fortfarande är mycket ovanlig, är hyperstimulering av äggstockarna. Enkelt förklarat innebär detta att läkemedlen som ges till donatorn gör att hennes äggstockar producerar för många ägg, vilket kan leda till cystor på äggstockarna. Ovarial hyperstimulering förekommer hos mindre än 2 procent av alla äggdonatorer och är, när den inträffar, lätt att behandla.
De fysiska riskerna är dock inte den enda farhågan för blivande donatorer. Många donatorer ångrar sitt beslut senare i livet. För många andra överväger dock fördelarna med äggdonation – chansen att ge en infertil kvinna möjligheten att få ett barn samt den ekonomiska ersättningen – riskerna vida.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online