Meticillinresistent Staphylococcus aureus (MRSA) kan kolonisera huden eller slemhinnor utan att orsaka symtom – ett tillstånd kallat asymptomatisk kolonisation eller bärarskap. Koloniserade individer kan smitta MRSA till andra och har högre risk att själva utveckla invasiv infektion.
Vanliga kolonisationsplatser
- Framre näsborrar (mest frekvent)
- Svalg, perineum, axilla, gren
- Hudveckar, sår, enhetsplatser (katetrar, tracheostomi)
Riskgrupper för kolonisation
- Vårdpersonal
- Inlagda patienter / boende på vårdhem
- Personer med nedsatt immunitet (HIV, kemoterapi, transplant, steroid)
- Personer som sprutar drog
- De med kroniska hudtillstånd (eksem, psoriasis) eller sår
- Nära kontakter till MRSA-infekterade individer
Smittspridning
Spridning sker via:
- Direkt kontakt: Händer på koloniserade/infekterade personer eller vårdgivare
- Indirekt kontakt: Kontaminerade ytor, utrustning, lakan, handdukar
Screening och hantering
- Screening: Näsprov PCR eller odling (målinriktad eller universal i sjukhus)
- Dekolonisering (om indikerat): Intranasal mupirocin 2% 2×/dag × 5 dagar ± klorhexidin kroppstvättar
- Infektionsprevention: Handhygien, kontaktisolering (kittel/handskar) i vård, sårskydd, miljörening
Viktig poäng
Om du misstänker MRSA-kolonisation (återkommande hudinfektioner, vårdutställning), konsultera en läkare för provtagning. Dekolonisering minskar personlig infektionsrisk och samhällsspridning. Inte alla bärare behöver behandling – klinisk kontext vägleder beslut.
