Menopaus och urinvägsinfektioner: symtom, orsaker och behandling

De flesta drabbas av minst en urinvägsinfektion under livet, ofta i samband med spädbarnsåren, graviditet eller hög ålder. Kvinnor i klimakteriet är särskilt utsatta, eftersom de sjunkande östrogennivåerna förändrar kroppen och gör den mer mottaglig för infektioner.

En urinvägsinfektion är i regel ofarlig och behandlas enkelt med en antibiotikakur på cirka en till två veckor. Om infektionen däremot lämnas obehandlad eller förvärras kan den sprida sig till njurarna. En njurbäckeninflammation kräver ofta sjukhusvård och kan orsaka bestående skador på njurarna. Eftersom många kvinnor i menopaus inte ens märker att de har en urinvägsinfektion är det extra viktigt att känna till symtomen och agera i tid.

Vad är en urinvägsinfektion?

En urinvägsinfektion – även kallad blåskatarr eller cystit – är en inflammation i kroppens urinvägar, det vill säga njurar, urinblåsa och urinrör. Infektionen börjar oftast i urinröret, röret som leder urinen från blåsan ut ur kroppen. Urinblåsan är den del av urinvägarna som oftast drabbas, men bakterierna kan sprida sig hela vägen upp till njurarna.

Som tumregel gäller: ju högre upp i urinvägssystemet infektionen har nått, desto allvarligare är tillståndet.

Vanliga orsaker

Urinvägsinfektioner uppstår när bakterier som normalt finns på huden, i tarmarna eller i avföringen förs in i urinvägarna via urinröret. Det kan ske på flera sätt, bland annat genom sexuella aktiviteter eller vid daglig intimhygien.

Gravida löper större risk att utveckla urinvägsinfektioner, eftersom den förstorade livmodern trycker ned mot urinblåsan och kan blockera urinflödet. När urinen stagnerar blir den en grogrund för bakterier, vilket leder till återkommande infektioner.

Symtom att hålla utkik efter

Det första tecknet på en urinvägsinfektion är ofta en brännande känsla vid urinering eller smärta i nedre delen av ryggen. Blodig, grumlig eller illaluktande urin är också tydliga varningstecken. Andra vanliga symtom är:

• Ökat behov av att kissa
• Plötsliga svårigheter att urinera
• Kraftiga kramper eller värk i nedre ryggen eller nedre delen av magen

Kontakta alltid läkare för en professionell diagnos om du upplever något av dessa symtom. Om din läkare konstaterar att du har en urinvägsinfektion efter ett urinprov får du troligen antibiotika. Behandlingen varierar från en dag till två veckor beroende på hur allvarlig infektionen är.

Därför ökar risken efter menopaus

Efter menopausen ökar risken att drabbas av urinvägsinfektioner markant, och vissa kvinnor utvecklar till och med kroniska besvär. De hormonella förändringarna som kommer med klimakteriet kan orsaka fysiska förändringar som gör det lättare att få en infektion:

• Urinblåsan förlorar en del av sin elasticitet, vilket gör det svårare att tömma den helt – kvarvarande urin ger bakterierna möjlighet att växa.
• Urinens surhetsgrad minskar, vilket innebär att färre bakterier dödas i urinvägarna.

Många kvinnor i menopaus upptäcker inte ens att de har en urinvägsinfektion, eftersom kroppen redan genomgår så många andra förändringar. Har du svårt att urinera eller märker du en förändring i urinens utseende bör du kontakta din läkare.

Förebyggande råd och huskurer

Det finns flera enkla sätt att skydda sig och snabba på återhämtningen:

• Drick mycket vatten. Stora mängder vätska hjälper kroppen att skölja bort bakterierna snabbare.
• Ät lingon och tranbär. Livsmedel med höga halter antioxidanter förhindrar att bakterier fäster vid urinblåsans och urinrörets väggar, så att de i stället spolas ut vid urinering.
• Håll aldrig inne urinen. Att vänta med toalettbesök bjuder in bakterier att etablera sig i blåsan.
• Torka dig framifrån och bakåt efter toalettbesök för att undvika att sprida bakterier till urinröret.
• Rengör underlivet noggrant efter samlag för att hindra bakterier från att spridas.

Med goda kunskaper om symtomen och enkla förebyggande vanor kan kvinnor i och efter menopaus kraftigt minska risken för urinvägsinfektioner och skydda sin långsiktiga hälsa.