
Rektal temperaturmätning används i huvudsak på spädbarn och små barn, eftersom metoden ger de mest tillförlitliga värdena hos patienter som inte själva kan samarbeta vid mätningen. Hos vuxna är det däremot inte rutin, vilket innebär att läkare normalt inte tar rektal temperatur hos vuxna kvinnor.
För vuxna patienter är oral mätning, med termometern under tungan, samt axillär mätning, i armhålan, de vanligaste metoderna. Även öron- och panntermometrar används ofta inom vården eftersom de är snabba och hygieniska. I de flesta situationer räcker dessa metoder fullt ut för att ställa diagnos eller följa ett feberförlopp.
Endast när vårdpersonal bedömer att det finns ett medicinskt skäl kan en rektal mätning utföras även hos en vuxen. Det kan exempelvis gälla vid misstänkt hypotermi eller svår infektion, när mycket noggranna kärntemperaturvärden behövs, eller när andra mätmetoder inte ger tillförlitliga resultat. Beslutet fattas alltid av ansvarig vårdgivare efter en individuell medicinsk bedömning.
Rektal temperaturmätning är i första hand en metod för spädbarn och små barn. Hos vuxna kvinnor, precis som hos alla vuxna, används oral eller axillär mätning som standard, medan rektal mätning endast görs undantagsvis när vården bedömer det nödvändigt av säkerhets- och patientskäl.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online