American Nurses Association (ANA) definierar standarder för omvårdnadspraxis som "auktoritativa uttalanden genom vilka sjuksköterskeyrket beskriver de ansvarsområden som dess utövare kan hållas ansvariga för."
Standarder för omvårdnadspraxis utgör en grundläggande referensram för att kunna erbjuda säker och kompetent patientvård. De tydliggör vilka krav yrket ställer på sina medlemmar och ger samtidigt professionen ett underlag för självvärdering och kvalitetssäkring.
Sjuksköterskor är dessutom juridiskt skyldiga att följa alla de standarder för yrkesutövning som anges i delstatens praxislag, den så kallade nursing practice act.
Standarder för omvårdnadspraxis gäller alla legitimerade sjuksköterskor, oavsett erfarenhetsnivå eller specialiseringsområde. Det spelar alltså ingen roll om man arbetar inom kirurgi, primärvård eller intensivvård – kraven på professionellt ansvar är desamma.
Den delstatliga legitimationen fungerar som officiellt bevis på att sjuksköterskan uppfyller de minimikrav som yrket har fastställt.
Standarder för omvårdnadspraxis härleds från en rad olika källor, bland annat delstatliga och federala lagar. Varje delstat i USA har en egen nursing practice act – en lagstiftning som i detalj reglerar hur sjuksköterskeyrket får bedrivas inom delstaten. Dessa regler och föreskrifter ligger vanligtvis under delstatens styrelse för omvårdnad, Board of Nursing.
Utöver lagstiftningen kommer standarder även från nationella yrkesorganisationer som ANA samt från specialistorganisationer, till exempel Association of Operating Room Nurses (AORN), som företräder operationssjuksköterskor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online