Malaria drabbar årligen omkring 600 miljoner nya patienter och kräver upp till tre miljoner liv. Sjukdomen orsakas av fyra arter av encelliga parasiter som tillhör släktet Plasmodium. Honmyggor av släktet Anopheles är sjukdomens viktigaste vektorer – enbart i Indien har forskare identifierat fler än 45 olika Anopheles-arter. Myggorna hittar sina mänskliga värdar med hjälp av lukt och visuella signaler, och de smittar män oftare än kvinnor.
Parasitens livscykel omfattar två huvudfaser: sporogoni, den tidigaste utvecklingsfasen som äger rum i myggans kropp, samt schizogoni, en senare fas som inleds när parasiten har infekterat mänskliga celler.
När en Anopheles-mygga suger blod från en smittad människa får den i sig malariaparasiter. I myggans mage vandrar parasiterna till tarmväggen, där de förökar sig genom sporogoni och bildar en oocyst – en sporeliknande struktur. När oocysten så småningom brister frisätts sporozoiter, som vandrar genom myggans kropp till spottkörtlarna och vidare till den centrala spottgången.
När en smittbärande mygga sticker en människa överförs sporozoiterna med saliven till värdens blodström. Där tar de sig snabbt till leverns funktionella celler. Parasiterna kan även angripa de röda blodkropparna, vilket orsakar feber, anemi och – i värsta fall – döden.
Schizogoni är en form av asexuell förökning där sporozoiternas multipela delning ger upphov till merozoiter, som i sin tur kan föröka sig både sexuellt och asexuellt. Processen inleds ofta så snart parasiterna har nått sin ryggradsdjursvärd. Plasmodium falciparum och P. malariae börjar dela sig direkt, medan P. ovale och P. vivax kan skjuta upp förökningen genom att bilda hypnozoiter – vilande stadier som stannar kvar i levercellerna. Hypnozoiter hos P. vivax kan förbli vilande i upp till tio månader, medan P. falciparum och P. malariae inte bildar hypnozoiter alls.
Preerytrocytisk schizogoni äger rum i värdens leverceller innan parasiten invaderar de röda blodkropparna (erytrocyterna). Under denna fas producerar varje sporozoit ett stort antal merozoiter – små parasitformer som består av en enda cellkärna omgiven av en smal cytoplasmaring. Antalet merozoiter varierar mellan arterna: P. ovale producerar cirka 15 000 stycken, P. vivax cirka 10 000, P. falciparum upp till 40 000 och P. malariae cirka 2 000. Merozoiterna tränger vanligtvis in i röda blodkroppar inom två minuter efter att de har frisatts.
Inne i de röda blodkropparna fortsätter parasiterna att dela sig i nya cykler av schizogoni. När en blodkropp slutligen spricker frisätts nya merozoiter, vilket utlöser de karakteristiska återkommande feberattackerna som kännetecknar malaria. En del merozoiter utvecklas också till gametocyter – könsformer som kan tas upp av en ny mygga vid nästa blodmål, varvid hela livscykeln börjar om igen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online