Kadmium är en metall som används inom många industriella arbetsmiljöer. Enligt hälsoresursen Healthline används upp till tio miljoner pund (cirka 4 500 ton) av metallen för industriella ändamål i USA varje år. Kadmium kan ha toxiska effekter på kroppen vid både små och stora intag, vilket gör det till ett ämne som är viktigt att känna till.
Kadmium förekommer naturligt tillsammans med zink i underjordiska bergfyndigheter. Som en följd av zinkbrytning har metallen spridits till miljöer där den egentligen inte hör hemma, exempelvis i jord och luft. Det är ett giftigt ämne som kan få en kumulativ effekt när det tas upp i kroppen under långa tidsperioder, enligt hälsoresursen Healthy.net.
Jordkontaminering kan leda till kadmiumrester i livsmedel och dricksvatten, vilket är en av de vanligaste vägarna in i kroppen. Dessutom används metallen i industriella tillämpningar som resulterar i vardagsprodukter som kan innehålla spår av ämnet. Med tiden kan kadmium fungera som ett toxin i kroppen.
Exponering för kadmium i industriella arbetsmiljöer sker under flera olika steg i tillverkningsprocessen. Metallegeringar och lödningsmaterial kan kräva kadmium som en av ingredienserna. Elektro- och nickelpläteringsprocesser kan också alstra en luftburen form av metallen, liksom gravyrarbeten. Nickel-kadmium-batterier utgör en annan källa till luftburen exponering, både vid användning och lagring av batterierna.
På grund av sina toxiska egenskaper har kadmium även använts som behandling mot parasiter inom gris- och fjäderfäuppfödning.
När kadmium intas kan det negativt påverka hur zink absorberas och omsätts i kroppen. Normala enzymatiska processer och organfunktioner kan försämras när höga nivåer av kadmium finns i systemet. Vissa raffinerade livsmedel, som spannmål, kan rubba kroppens balans mellan zink och kadmium och med tiden leda till zinkbrist.
Eftersom zink bidrar till att skydda kroppsvävnader från skador kan minskade nivåer resultera i vävnadsskador orsakade av stigande kadmiumhalter. Som toxin kan ansamlingar i kroppen skada levern och njurarna samt störa benomsättningen.
Både lätta och kraftiga exponeringar för kadmium kan vara giftiga beroende på individens kroppsbiokemi. Långvarig exponering kan orsaka andnöd, viktnedgång och ihållande hosta.
Vid förtäring inkluderar symtomen på kadmiumförgiftning bland annat buksmärta, anemi, kräkningar och ökad salivproduktion. Vid inandning kan symtomen bestå av hosta, huvudvärk, bröstsmärtor, muskelsvaghet och torr hals. Många upplever dessutom en sötaktig, metallisk smak kort efter att de andat in damm eller pulverformig kadmium.
Vilken behandlingsmetod som används vid kadmiumförgiftning beror på hur ämnet tagits upp och i vilka mängder. I vissa fall kan kroppen själv filtrera bort toxinet hos personer som endast utsatts för milda exponeringar. Svåra exponeringar där kadmium intas kontinuerligt kan förkorta en persons livslängd och i värsta fall bli dödliga.
Behandlingsmetoder som hemodialys syftar till att lindra symtomen genom att avlägsna toxinet från blodet. Det finns dock ingen behandling idag som helt botar tillståndet, vilket gör förebyggande åtgärder extra viktiga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online