Metan är en färglös, luktfri och brandfarlig gas som används för att producera ljus och värme. Naturlig nedbrytning – exempelvis på soptippar, i avloppssystem och i träskmarker – avger metangas, men gasen avdunstar snabbt i dessa miljöer. Kommersiella energibolag tillsätter vätesulfid till metanet så att läckor kan upptäckas via en karakteristisk doft av ruttna ägg. Metan kan även bilda fickor under jorden, där den kan finnas kvar i flera år.
Här går vi igenom hur långvarig exponering för metangas påverkar både människor och djur.
Metangas minskar mängden syre i luften. Exponering kan leda till medvetslöshet och dämpning av centrala nervsystemet hos både djur och människor, och långvarig exponering kan orsaka kvävning. Sjunker syrehalten till 12–16 procent ökar puls och andning, medan muskelkontrollen försämras. Fortsätter syrenivåerna att sjunka kan du uppleva emotionell oro, trötthet, illamående, flämtning, kramper eller i värsta fall döden. Fysisk ansträngning förstärker dessutom effekterna av metanexponering.
Metangas i sig påverkar inte huden. Flytande metan kan dock orsaka frostskador. Huden blir då kliande, domnande eller stickande och kan svida eller bli stel. I allvarliga fall uppstår blåsbildning och kallbrand. Ögonen irriteras inte heller av metangas, men flytande metan kan frysa eller kallbränna ögonen, vilket kan ge permanenta skador eller blindhet.
Eftersom metan avdunstar snabbt intas det normalt inte, men mycket små mängder kan förekomma i livsmedel eller dricksvatten. Det är därför viktigt att tvätta händerna efter hantering av metan och innan man äter eller dricker. Vid höga koncentrationer kan hjärtkänslighet och arytmier uppstå. Eftersom metan snabbt elimineras från kroppen är det dock svårt att mäta exponeringsnivån retroaktivt.
I en studie av Forney och Harger från 1972 dog djur som exponerades för 70 procent metan i luft inom 18 minuter. Djur som istället exponerades för 50–90 procent metan i ren syre uppvisade endast nedsatt muskelkontroll och lindrig dämpning av nervsystemet. Inga långtidseffekter kunde konstateras efter att exponeringen hade upphört.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online