Ett växande samhälle alstrar stora mängder farligt avfall, såsom avloppsvatten och industriella gaser. Detta avfall kan inte kasseras på samma sätt som vanliga hushållssopor utan kräver särskild behandling för att tas bort på ett säkert sätt. Aktivt kol har visat sig vara en effektiv lösning för att avlägsna skadliga ämnen från både gasformiga och flytande substrat.
Aktivt kol är inte samma sak som det vanliga grillkol som används vid sommarens grillkvällar. I stället för att bränna ved på traditionellt sätt oxideras veden genom heta luft- eller ångprocesser. Det resulterande aktiva kolet får då många små öppningar, eller porer, över hela sin yta. Dessa porer möjliggör adsorption – en process där farliga avfallsprodukter dras till och fastnar på kolets yta från både gaser och vätskor.
Aktivt kol har använts som medicinsk behandling sedan urminnes tider, men användningen för att avlägsna gasformigt farligt avfall började inte förrän under 1900-talet. Medicinskt och kommunalt avfall brändes traditionellt genom förbränning, och den därav följande röken innehöll skadliga tungmetaller som kvicksilver.
Aktivt kol placerades i ett tygfilter inne i förbränningsugnens rökgaskanal. Röken tvingades genom filtret, och som ett resultat adsorberade kolet de skadliga tungmetallerna från den rörliga gasen, vilket lämnade renare rökgaser att släppas ut i atmosfären. När Clean Air Mercury Rule infördes 2005 blev kontrollen av kvicksilverutsläpp betydligt striktare, vilket krävde mer aktiv koladsorption för att minska mängden skadligt avfall i luften.
Många typer av vätskor kan behandlas med aktivt kol. Grundvatten- och avloppsvattenrening är två av de vanligaste användningsområdena. 1986 års tillägg till Safe Drinking Water Act, stött av EPA (Environmental Protection Agency), krävde stränga gränsvärden för föroreningar i dricksvatten. Aktivt kol blev snabbt den valda behandlingsmetoden. Vattnet pressas genom ett filter av aktivt kol, där föroreningarna fastnar i kolets porer och de skadliga molekylerna avlägsnas effektivt.
Kolets adsorptionsförmåga minskar i takt med att fler föroreningar fastnar på ytan. I stället för att kassera det använda kolet kan det återaktiveras. De adsorberade föroreningarna avlägsnas från kolets yta, vilket frigör plats för återanvändning. Hur ofta reaktivering behöver ske beror på mängden föroreningar som passerar över kolets yta.
I takt med att befolkningen växer och tekniken utvecklas produceras allt mer farligt avfall från industriella processer. Aktivt kol tillverkas både inom landet och importeras. Efterfrågan ökade med 1,3 procent per år mellan 2000 och 2005. År 2005 behövdes hela 363 miljoner pund (motsvarande cirka 165 miljoner kilo) aktivt kol i USA för både gasformiga och flytande behandlingsprocesser.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online