Gängvåld har en omfattande påverkan på den sociala hälsan i lokala samhällen. Både gängmedlemmar själva och människor i den omgivande miljön riskerar att drabbas av de problem som våldet skapar. När gäng är inblandade i narkotikahandel ökar dessutom våldsnivån ytterligare. De sociala hälsoproblem som kopplas till gängvåld omfattar bland annat drogberoende, skador, funktionsnedsättningar, dödsfall samt sexuella och fysiska övergrepp.
En stor del av våldet inom och mellan gäng har samband med frågor kring drogförsäljning och smuggling. Gäng som bedriver narkotikaverksamhet placerar sina medlemmar i högrisksituationer. Medlemmar kan exempelvis tvingas sälja droger på gatuhörn där de är sårbara för våld från rivaliserande gäng eller andra langare.
Enligt det amerikanska justitiedepartementets rapport från 2009 löper personer som är aktiva i gäng större risk att använda droger och delta i narkotikahandel. Detta ökar i sin tur sannolikheten för vapeninnehav och inblandning i våldshändelser i allmänhet.
Ungdomar som växer upp i låginkomstområden är ofta särskilt utsatta for rekrytering till gäng. I dessa miljöer söker sig många unga efter en väg bort från fattigdomen och isoleringen i sitt närområde. För dessa ungdomar erbjuder gängen en känsla av gemenskap och tillhörighet, och ibland även en inkomst – särskilt i gäng som sysslar med droghandel.
Unga gängmedlemmar är ofta extra benägna att använda våld. Äldre medlemmar och ledare placerar ofta de yngre i frontlinjen när brott begås, eftersom de juridiska påföljderna för unga lagöverträdare vanligtvis är mildare än för vuxna.
Gängvåld slår särskilt hårt mot låginkomstområden och lokala bostadsområden. Skador och fysiskt trauma är de mest synliga konsekvenserna för dem som drabbas direkt. Men det finns också djupgående psykologiska effekter. Unga som utsätts för frekvent gängrelaterat våld kan utveckla posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
PTSD kännetecknas av desorganiserat beteende, ångest, mardrömmar och paranoia. Ungdomar med PTSD kan drabbas av depression, ilska, misstro, alienation och rädsla. De tenderar ofta att öka sina risktaganden, vilket belastar deras anhöriga – familjemedlemmar som ofta varken förstår orsakerna bakom symtomen eller vet var de ska söka hjälp och behandling.
Ungdomar som går med i gäng använder ofta gänget som sin enda källa till social kontakt och stöd. Dessa unga bryter ofta kontakten med tidigare vänner och familj till förmån för gänget. Genom sin gängtillhörighet utsätter den unge också personer i sin närhet för större risk att drabbas av våld.
Familjens värderingar och inflytande ersätts successivt av gängets normer, vilka uppmuntrar verksamheter som skadegörelse, drogförsäljning, rån, utpressning och andra brott som ofta leder till våld. Unga gängmedlemmar bär dessutom oftare på vapen och deltar i öppna våldshandlingar.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online