Amöbor är encelliga organismer, medan människor är flercelliga. Hos människor och djur är det lätt att urskilja livets olika kännetecken, eftersom olika celler specialiserar sig på olika uppgifter. En amöba måste däremot klara alla dessa funktioner i en enda cell. Amöbor skiljer sig från de flesta andra livsformer, men de har samma grundläggande livskännetecken som människan. Även om amöbor är mikroskopiska räknas de som en av jordens mest fascinerande livsformer.
En amöba äter levande föda genom att omsluta den. När den rör sig mot sitt byte, till exempel ett ciliat, bildar den en "U"-form. Öppningen kallas födobägare. Amöban stänger därefter öppningen med bytet innanför, varvid en näringsvakuol bildas som innehåller bytet och en liten mängd vatten. Smältenzymer inuti cellen bryter ner bytet så att näringsämnena kan tas upp. De delar som inte kan smältas släpps ut genom yttermembranet som avfallsprodukter.
Amöbor andas syre. Amöbans yttre yta är genomsläpplig, vilket gör att gaser i vattnet kan tränga in och diffundera genom hela cellen. Syre tas upp och används, medan koldioxid avlägsnas från systemet och släpps tillbaka ut i vattnet. De kemiska reaktionerna i samband med andningen producerar dessutom kvävehaltigt avfall som utsöndras på samma sätt. Amöban tar alltså inte in luft – allt absorberas direkt genom hela cellkroppen.
Amöbor förflyttar sig genom att sträcka ut en del av sitt yttersta lager, ektoplasman, framåt. Därefter pressar den all sin inre vätska, endoplasman, in i den framskjutande utbuktningen som kallas pseudopod. Under denna process flytande endoplasman till, vilket gör att den kan strömma framåt bort från sammandragningarna. Sedan stelnar den återigen och processen börjar om från början. Eftersom pseudopoden kan bildas i valfri riktning rör sig amöban slumpmässigt.
Fortplantning sker oftast genom binär delning, men kan ibland även ske genom multipel delning. Vid svår köld eller torka drar amöban in alla sina utskott och bildar ett hårt skal, en så kallad cysta. Cystan är mycket lätt och kallas spore, vilket gör att den kan blåsa med till nya miljöer. Sporens kärna delar sig och bildar många mindre amöbulor. Så småningom sönderfaller cystan och släpper ut dem i omgivningen.
Även om amöban saknar specifika organ för att uppfatta sin omgivning kan den ändå känna av världen runt omkring sig. Hela amöbans yta registrerar små förändringar i omgivningen, och den rör sig snabbt mot ett mer gynnsamt område. Den undviker exempelvis surt eller basiskt vatten samt starkt solljus. Denna sinnesförmåga är också det som gör det möjligt för amöban att hitta sin föda.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online