Havre är en av våra mest populära spannmålsgrödor och bidrar med värdefull näring till både människor och djur. För att fastställa innehållet av vitaminer, mineraler och andra näringsämnen analyseras havrekorn regelbundet i laboratorier. Kromatografi är en beprövad och relativt enkel metod som används för att både identifiera och kvantifiera dessa beståndsdelar.
Kromatografi är en analytisk metod som används för att separera och undersöka blandningar av kemiska föreningar. Det finns fyra huvudtyper av kromatografi: gaskromatografi, vätskekromatografi, jonbyteskromatografi och affinitetskromatografi.
Vid analys av havre används främst gaskromatografi. Då löses provet upp i ett flytande medium innan det förångas. De olika ämnena i blandningen mäts sedan utifrån deras flyktighet, det vill säga hur lätt de övergår i gasform.
Analyser av havre är nödvändiga för att kunna fastställa näringsinnehåll, gifter och biokemiska föreningar. Efter att provet har förångats vid hög temperatur separeras varje beståndsdel – exempelvis sackaros eller trichotecengifter – och presenteras som en topp på en datorskärm eller en utskrift.
Retentionstiden, alltså den tid det tar från start till dess att en topp visas, används för att identifiera vilka ämnen som finns i provet. Toppareans storlek avgör därefter hur stor mängd av respektive ämne som provet innehåller. På så sätt får man både en kvalitativ och kvantitativ bild av havrens kemiska sammansättning.
Metoderna för att bestämma kemiska föreningar i havre med hjälp av gaskromatografi är mycket mångsidiga och kan relativt enkelt anpassas efter ny teknikutveckling. Det finns dock vissa begränsningar att beakta. Eftersom proverna krossas för att minska partikelstorleken finns risk för att kemiska förändringar sker under provets lagring, vilket kan påverka analysresultatets noggrannhet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online