Sedan människan bemästrade atomens kraft har farorna med strålning alltid varit verkliga. Ett utsläpp behöver inte ha samma omfattning som katastrofen vid kärnkraftverket i Tjernobyl i dåvarande Sovjetunionen. Redan små läckage av radioaktivt material kan leda till allvarliga hälsoeffekter, bland annat illamående, svaghetskänsla, håravfall, hudbrännskador samt cancer och förändringar i DNA.
I Sverige är det Strålsäkerhetsmyndigheten (SSM) som ansvarar för tillsynen av strålskydd och kärnsäkerhet. Att känna till strålningens grunder, hur du agerar vid en eventuell exponering och vilka skyddsprinciper som gäller är kunskaper som kan göra stor skillnad i en nödsituation.
Strålning är energi som avges i form av mikroskopiska partiklar, så kallade fotoner. Den är osynlig för det mänskliga ögat och kan endast mätas med särskilda instrument, exempelvis en jonisationskammare eller en Geiger-Müller-räknare. Även om strålning förekommer naturligt – till exempel i form av uran och torium i berggrund och jord – blir den farligare när radioaktivt material som framställts genom kärnklyvning läcker ut. Sådan strålning kan komma från kärnreaktorer, kärnvapen och klyvningsframställda radioaktiva ämnen som kobolt-60 (Co-60), jod-131 (I-131) och cesium-137 (Cs-137), samt från röntgenapparater och partikelacceleratorer.
Att veta vad du ska göra om du utsätts för strålning kan en dag rädda ditt eget eller andra människors liv. Lämna först snabbt området där exponeringen skedde. Ta av dig kontaminerade kläder och lägg dem, om möjligt, i en tät behållare för att förhindra ytterligare spridning. Tvätta därefter kroppen noggrant med tvål och vatten. Har exponeringen varit kraftig eller långvarig ska du omedelbart söka akut medicinsk vård.
Vissa läkemedel kan hjälpa kroppen att bli av med vissa typer av radioaktiva ämnen. Ett exempel är kaliumjodid (KI), som finns i tablettform. Läkemedlet är effektivt, men endast för att förebygga sköldkörtelcancer vid exponering för radioaktivt jod. Idealt sett tas kaliumjodid tre timmar före exponering, eller om det inte är möjligt, inom tio timmar efteråt. Enligt Världshälsoorganisationen (WHO) ska vuxna och ungdomar få 130 mg, barn i åldrarna 3 till 12 år 65 mg och spädbarn över en månad 32,25 mg, motsvarande en halv tablett. Ge barn under en månad en fjärdedels tablett.
Hälsoeffekterna av strålningsexponering beror på exponeringens art, med hänsyn till faktorer som varaktighet och svårighetsgrad. Exponeringen mäts i gray (Gy), en enhet för stråldos. Tillfällig sterilitet hos män uppstår vid en strålnivå på 0,15 Gy, medan permanent sterilitet inträffar vid 3,5 till 6 Gy. Blodbildningen hämmas redan vid 0,5 Gy, medan benmärgssyndrom utvecklas vid en exponering på 3 till 5 Gy. Dessutom kan strålning leda till blödningar från näsa, mun, tandkött och ändtarm. Dehydrering, diarré och svimningsanfall kan också förekomma. Andra symtom på strålsjuka är trötthet, håravfall, illamående och kräkningar, öppna sår på huden samt sår i matstrupen, magsäcken eller tarmarna. Den drabbade kan även kräkas blod och känna sig svag.
Strålskydd vilar på tre pelare: tid, avstånd och avskärmning. I grunden gäller att ju kortare tid en person utsätts för strålning, desto lägre dos tar personen emot. Avståndet från den radioaktiva källan spelar också roll: ju större avstånd, desto mindre exponering. Avskärmning innebär att man skapar en biologisk sköld, det vill säga använder material som absorberar strålningen för att minska exponeringen. Vatten, grafit och betong används för att skydda mot neutronstrålning, medan bly och stål används som skydd mot gammastrålning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online