Psykologen B.F. Skinner introducerade studier av enskilda individer inom beteendeforskning genom sin teori om operant betingning. Metoden innebar att individer utsattes för olika stimuli för att man skulle kunna observera deras frivilliga reaktioner. Beteendeforskningen banade därmed väg för experiment med enskilda personer, där man inte enbart mätte förändringar i beteende utan även intensiteten eller svårighetsgraden av dessa förändringar.
Den mest uppenbara skillnaden mellan en studie med en enda deltagare och forskning med flera deltagare är avsaknaden av en extern kontrollgrupp. En kontrollgrupp representerar status quo och fungerar som en referenspunkt som experimentgruppen kan jämföras med. Experimentgruppen kan bestå av en eller flera personer som är föremål för observation och/eller manipulation.
I studier med en enda deltagare fungerar personen som både sin egen kontroll- och sin egen experimentgrupp. Detta gör det möjligt att jämföra individens beteende före, under och efter en intervention på ett direkt sätt.
Enligt forskaren och författaren John B. Wasson registreras den beroende variabeln vid forskning med flera deltagare – till exempel en beteendeförändring – oftast endast vid ett enda tidpunkstillfälle per person. Vid forskning med en enda deltagare krävs däremot att samma beroende variabel observeras upprepade gånger för att kunna bekräfta ett tydligt beteendemönster eller en varaktig beteendeförändring.
Dessutom kan endast en variabel eller beteendeförändring observeras åt gången i en single-subject-studie. Om två förändringar sker samtidigt betraktas detta som en interaktion, vilket komplicerar tolkningen av resultaten. Forskning med flera deltagare kan däremot registrera mer än en variabel, eftersom fler deltagare ökar sannolikheten för träffsäkerhet och korrekt attribuering av orsakssamband.
Inom läkemedelsforskning finns ofta en enda behandlingsgrupp under observation för att utvärdera effekterna av ett specifikt läkemedel. Innan läkemedlet administreras samlas baslinjedata in som visar personens fysiska och/eller psykiska tillstånd före behandlingens start. Dessa baslinjedata fungerar som referenspunkt som personens efterföljande utvärderingar kan jämföras mot.
Så måste all forskning med en enda deltagare vara utformad. Forskning med flera personer erbjuder dock möjligheten att samtidigt observera en grupp som aldrig får läkemedlet och en grupp som gör det – vilket ger en inbyggd jämförelse som saknas i single-subject-design.
Avsaknaden av en separat jämförelsegrupp i forskningsdesign med en enda deltagare utgör ett hot mot resultatenes validitet. Därför måste bredare åtgärder vidtas för att göra forskningsfynden mer definitiva. I stället för att enbart ta baslinjemätningar vid ett enda tillfälle kan den interna validiteten stärkas genom en anamnes (sjukdomshistoria) samt en statistisk regressionsanalys som visar när en deltagare sannolikt kommer att uppvisa en förändring i den beroende variabeln.
Extern validitet innebär att en studies resultat kan generaliseras till en större population. Av designskäl är detta det svåraste påståendet att göra efter en studie med en enda deltagare, eftersom resultaten i första hand speglar den enskilda individens unika förhållanden snarare än en hel befolknings.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online