Omvänd osmos (RO) utvecklades för över 40 år sedan som en metod för att rena havsvatten. När teknikens förmåga att avsalta vatten blev uppenbar spred den sig snabbt till både företag och hushåll. Redan på 1970-talet började system för omvänd osmos säljas till allmänheten. Tekniken producerar mineralfritt vatten och fångar upp en rad skadliga föroreningar genom en serie filter. För att förstå hur filtren fungerar behöver vi först titta närmare på själva processen bakom omvänd osmos.
Osmos är namnet på det naturfenomen där vatten rör sig från en starkt saltlösning till en svagare saltlösning för att skapa en balans av salt mellan de båda lösningarna. Ett klassiskt exempel är när man dricker havsvatten: kroppen drar då vatten från olika områden för att späda ut saltet i magen, vilket i sin tur leder till uttorkning.
Omvänd osmos fungerar precis tvärtom. Här pressas vatten från en svagare lösning till en starkare lösning genom ett semipermeabelt membran. Saltpartiklar är för stora för att passera membranet, och slutresultatet är avsaltat, rent vatten.
Råvattnet, alltså kranvattnet som leds in i RO-systemet, passerar först ett förfilter. Detta filter, även känt som sedimentfilter, avlägsnar suspenderade partiklar – små fasta ämnen i vattnet såsom jord och sand. Förfiltrets främsta uppgift är att förlänga livslängden på det semipermeabla membranet.
Aktivkolfiltret kan placeras antingen före eller efter det semipermeabla membranet. Filtret består av kol i pulverform, granulär form eller som pellets. Att kolet är "aktivt" innebär att det ångbehandlats vid 1 800 grader, vilket får porerna att krympa och ger materialet en större yta. När vattnet leds genom kolet absorberas föroreningarna av materialet.
Aktivt kol avlägsnar kemikalier och organiska föreningar, exempelvis klor, bekämpningsmedel och vissa cancerframkallande ämnen. Vissa typer av aktivkolsfilter är dessutom certifierade för att ta bort mikroorganismer och tungmetaller.
Ett semipermeabelt membran är ett slags cellmembran som låter vissa molekyler passera men inte andra. Membranet är en flexibel film vars funktion bestäms av porstorleken – de mikroskopiska hålen mäts i enheten mikron. Molekylernas storlek avgör om de kan passera genom membranet eller inte.
Membran för omvänd osmos tillverkas av cellulosaacetat, polysulfonat eller polyamid. Membranets yttersta skikt är den aktiva barriären som släpper igenom vatten och mäter cirka 0,25 mikron, medan det underliggande stödlagret är runt 100 mikron tjockt. Vid 0,25 mikron kan endast vatten passera, medan stora saltjoner och många föroreningar lämnas kvar.
Ett RO-system kombinerar alltså flera reningssteg: ett sedimentförfilter, ett aktivt kolfilter och ett semipermeabelt membran. Tillsammans tar de bort partiklar, kemikalier, salter och mikroorganismer – vilket ger rent och gott dricksvatten direkt från kranen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online