För att tillverka plastbehållare som inte går sönder och som är genomskinliga och hållbara använder industrin ett kemiskt ämne som kallas bisfenol A (BPA). Detta farliga ämne används även i epoxihartser, som fungerar som ett skyddande lager på insidan av burkar för livsmedel och läskedrycker.
Sedan mitten av 1930-talet har det varit allmänt känt att bisfenol A binder till receptorer i människokroppen på samma sätt som östrogen. Studier har visat att detta kemiska ämne kan bidra till tillväxten av cancer celler i bröstet samt sänka spermieantalet hos gnagare.
År 2004 upptäckte Centers for Disease Control (CDC) spår av ämnet i nästan alla urinprov som samlades in för att testa förekomsten av kemikalier hos människor. Halterna av bisfenol A var dock 1 000 gånger lägre än 50 mikrogram per dag, en nivå som betraktas som säker av Environmental Protection Agency (EPA). CDC fann även glukuronid, en biprodukt av bisfenol A, i de flesta urinproven, vilket tyder på att människor ständigt exponeras för ämnet.
På grund av den oro som National Toxicology Program vid FDA (Federal Drug Administration) och National Institutes of Health uttryckt över bisfenol A:s inverkan på prostatkörteln och hjärnan hos foster och barn fokuserar forskningen nu på mer subtila effekter av ämnet. Kanadas regering har dessutom förbjudit användningen av bisfenol A i nappflaskor.
Medan debatten om bisfenol A fortsätter kan konsumenter minska sin exponering genom att välja produkter märkta "BPA-fri", undvika att värma mat i plastbehållare i mikrovågsugn samt föredra glas eller rostfritt stål där det är möjligt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online