Garvsyra är ett ämne som förekommer naturligt i ekträd och närbesläktade växtarter. Det används som konserveringsmedel i en rad livsmedel som säljs kommersiellt, bland annat bakverk, bakmixar, mjuka och hårda godisar, alkoholfria och alkoholhaltiga drycker, köttprodukter samt produkter baserade på utsött fett. Garvsyra används även i läkemedel för utvärtes bruk som fungicid och adstringens, och den kan ingå i behandling av diarré.
Amerikanska livsmedelsmyndigheten FDA granskade 1977 en omfattande forskningsdokumentation om garvsyra. Myndigheten konstaterade att det inte finns några bevis för att livsmedelsklassad garvsyra i mängder under 100 ppm (parts per million) skulle utgöra någon omedelbar fara för folkhälsan. Samtidigt framhöll man behovet av ytterligare tester, eftersom flera laboratoriestudier på djur gett motstridiga resultat.
När garvsyra tillfördes i doser om 0,5, 1,0 och 2,0 gram per kilogram kroppsvikt rapporterades bukskador och sår hos försöksdjuren. I studien tillfördes garvsyran direkt till magsäcken via en sond. Dessutom är det känt att garvsyra kan orsaka sår i munhåla, matstrupe och mag-tarmkanal när nötkreatur får beta i områden där ekollon är vanligt förekommande.
Enligt Medscape Today uppstod de första farhägorna om garvsyrans effekter på levern redan 1938. Läkarna Wilson, Macgregor och Stewart noterade att obduktioner av 33 svårt brännskadade patienter visade en karakteristisk degeneration och nekros i levercellerna, som var betydligt mer uttalad än i andra organ. De kunde senare koppla dessa fynd till brännskadebehandling med garvsyraterapi.
År 1942 hade oron bland yrkesverksamma eskalerat, och ett stort antal experiment genomfördes på både människor och djur. Tidig forskning rapporterade leverskador hos brännskadade patienter som fått någon form av garvsyrabehandling. Senare forskning av Buis och Hartman bekräftade dessa fynd.
Ekförgiftning hos nötkreatur, som leder till allvarlig sjukdom och ofta död, hänger direkt samman med intaget av garvsyra när djuren betar under hösten. De tidiga symtomen på ekförgiftning inkluderar förstoppning och minskad aptit. Detta kan följas av vattnig diarré, blodig diarré, svårigheter att urinera och avföras, ödem (svullnad) och slutligen döden.
Stora mängder garvsyra hos dräktiga kor kan leda till fostermissbildningar. WebMD avråder därför gravida kvinnor från att ta läkemedel via munnen eller använda krämer och geler för utvärtes bruk som innehåller garvsyra.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online