En urinoar är en sanitetsarmatur som vanligtvis återfinns på offentliga och kommersiella toaletter. Den monteras på väggen och är endast avsedd för urinering. För att motverka dålig lukt används ofta doftblock, och ett plastnätgaller skyddar avloppet från att större föremål ska tränga ner. Tillverkningen och underhållet av urinoarer regleras av både hygien- och miljöstandarder.
Alla urinoarer i USA, oavsett om de är tillverkade av porslin eller rostfritt stål, måste uppfylla standarderna från American Society of Mechanical Engineers (ASME). Dessa standarder omfattar bland annat krav på överflödsskydd, armaturens materialtjocklek och dimensioner samt storlek och specifikationer för avloppsanslutningarna.
Utöver de tekniska mått kräver organisationen även en serie tester som ska bevisa armaturens funktion och hygieniska status. Det innebär att en urinoar inte får marknadsföras eller installeras förrän den klarat dessa kontroller.
Hygienkraven måste alltid ses i samband med miljöstandarderna, som styr hur mycket vatten som får användas vid varje spolning. Sedan Energy Policy Act från 1992 gäller i USA en nationell gräns som förbjuder spolvolymer över 1 gallon, motsvarande cirka 3,8 liter.
För att spara vatten och samtidigt stärka sin miljöprofil väljer många fastighetsägare idag urinoarer som förbrukar betydligt mindre vatten per spolning än lagens minimikrav.
Vattenfria urinoarer använder inget vatten alls. I stället fungerar en utbytbar patron som barriär och hindrar vatten från att samlas i avloppet. Patronen innehåller vanligen en vätska som är lättare än vatten och som bildar en tätningsfilm mellan den omgivande luften och urinen som rinner ner i avloppet.
Denna typ av urinoar betraktas som mer hygienisk än traditionella spolande modeller. En studie från University of California, Los Angeles år 2000 visade att bakterieantalet i en vattenfri urinoar var ungefär hälften så högt som i en standardmodell. Orsaken är att spolvattnet skapar en fuktig miljö som gynnar bakterietillväxt.
En förutsättning för god hygien är dock regelbundet underhåll. Patronen måste bytas enligt tillverkarens rekommendationer, och ytan behöver rengöras kontinuerligt – annars kan lukter och ansamlingar uppstå trots att urinoaren saknar vatten.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online