Gränsvärden för farligt avfall utgör de gränser som krävs för att giftigt och kemiskt avfall inte ska spridas till en ogiftig miljö. Ett tydligt exempel är deponier: en deponi får inte ta emot för stora mängder farligt avfall, eftersom risken annars är att avfallet, när en viss nivå överskrids, läcker ut till omgivande ekosystem.
Amerikanska miljöskyddsmyndigheten (EPA) använder metoden Toxicity Characteristic Leaching Procedure (TCLP) för att mäta gränsvärdena för farligt avfall. Enligt TCLP klassas vissa kemikalier som skadliga vid specifika koncentrationer. Överskrider ett farligt ämne någon av dessa nivåer har avfallsgränsen nåtts, och avfallet måste då hanteras som farligt avfall.
Arsenik är ett exempel på ett skadligt ämne som kan förekomma i visst farligt avfall. Enligt TCLP överskrider arsenikhalter över 5 mg per liter TCLP-gränsen. EPA rekommenderar att sådant avfall tas om hand på ett säkert och hållbart sätt, till exempel genom särskild behandling eller slutligt omhändertagande, i stället för att lagras på en vanlig deponi.
Kemikaliers styrka och farlighet varierar kraftigt. Därför bör ett företag som är osäkert på huruvida en kemikalie kan kasseras på konventionellt sätt alltid kontakta EPA eller motsvarande nationell myndighet. Laboratorietester kan avgöra om avfallet överskrider TCLP-gränserna och därmed kräver särskild hantering.
Värt att notera är att liknande principer gäller även inom EU, där lakningstester och gränsvärden används för att klassificera avfall som farligt. Oavsett var verksamheten bedrivs är grundregeln densamma: osäkerhet om ett avfalls farlighet ska alltid leda till analys och rådgivning från behörig myndighet innan avfallet kasseras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online