Hårt vatten är ett verkligt besvär i många hem. Det höga mineralinnehållet gör att andra kemiska föreningar, exempelvis de som finns i tvål, inte fungerar som de ska. Kelering av vatten är en metod för att mjukgöra hårt vatten med hjälp av ett keleringsmedel. Här går vi igenom vad hårt vatten är, varför det uppstår och hur du kan åtgärda problemet – både med och utan kemikalier.
När vattnet innehåller stora mängder löst kalcium och magnesium kallas det hårt vatten. Hårt vatten påverkar inte din hälsa negativt, men det lämnar vita kalkavlagringar på kranar och armaturer och kan med tiden försmalna och täppa till rör.
Hårt vatten försämrar dessutom effekten av tvålar och rengöringsmedel. Tvålen reagerar med kalcium och magnesium och bildar en gråaktig hinna istället för skum. Ett tydligt tecken på att du har hårt vatten hemma är att din tvål och ditt schampo helt enkelt inte skummar ordentligt.
Var du bor avgör ofta om du har hårt vatten eller inte. Enligt U.S. Geological Survey finns USA:s mjukaste grundvatten i New England, South Atlantic, Gulfstaterna och Pacific Northwest. Måttligt mjukt grundvatten finns i Alaska, Tennessee och området kring Stora sjöarna, medan Texas, New Mexico, Arizona och södra Kalifornien har landets hårdaste vatten. Grundvattnets kemi är stabil och förändras inte över tid.
För svenska förhållanden gäller att dricksvattnet generellt är mjukt, eftersom den svenska berggrunden innehåller lite kalksten. Undantag finns dock i bland annat Gotland, Öland och delar av Skåne, där vattnet kan vara betydligt hårdare. Har du egen brunn gäller den regionala informationen direkt för dig. Får du kommunalt vatten kan du kontakta ditt vattenverk för att få reda på vattnets exakta hårdhetsgrad.
Ett keleringsmedel (även kallat kelant) är en molekyl som binder till mineraler som kalcium och magnesium. På så vis hindras mineralerna från att ansamlas och bilda avlagringar. Keleringsmedel binder även till järn och mangan. Vid hårt vatten binder alltså keleringsmedlet till det kalcium och magnesium som finns i vattnet och förhindrar att problemet uppstår.
Keleringsmedel tillsätts därför ofta i tvålar och schampon för att produkterna ska fungera bättre i vatten. De kan även ingå i konserveringsmedel för livsmedel.
Det vanligaste syntetiska keleringsmedlet är EDTA (edetsyra). Även NTA (nitrilotriättiksyra) och DTPA (dietylentriaminpentaättiksyra) används som keleringsmedel. Dessa kemikalier används framför allt inom industrin för att mjukgöra vatten och är inte avsedda för hemmabruk.
Det enklaste kemikaliefria sättet att mjukgöra hårt vatten är att koka det och låta kalken sedimentera till botten. Det vattnet passar sedan utmärkt för matlagning eller tvätt.
Mineralerna i hårt vatten motverkar god skumbildning. Använder du tvättmaskin kan du tillsätta borax eller tvättsoda i samband med tvätten – då kan tvålen göra sitt jobb ordentligt.
Martha Van Rensselner rekommenderar följande: Tillsätt en matsked lösning per gallon (cirka 4 ml per liter) vatten. Lösningen görs genom att lösa upp cirka 450 gram tvättsoda i en liter vatten. Alternativt kan du använda en matsked borax löst i cirka 2,5 dl vatten.
Även efter att du mjukgjort vattnet kan gamla kalkavlagringar finnas kvar på kranar och i vattenkokare. Så här tar du bort dem:
Kranar: Blötlägg en trasa i ättika och lägg den över kranen. Fäst trasan ordentligt och låt den verka i ungefär en timme. Ta sedan bort den och torka kranen ren med en mjuk trasa.
Vattenkokare: Blanda lika delar ättika och vatten, koka upp blandningen i kokaren och låt den stå över natten. Skölj ur kokaren noggrant nästa morgon. Citronsyra är ett effektivt och miljövänligt alternativ som fungerar på samma sätt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online