Även om allmänna toalettstolar ofta ser äckliga ut har de kanske fått ett helt orättvist dåligt rykte genom åren. Risken är betydligt större att du får på dig bakterier från ytor i offentliga toaletter som andra besökare har rört vid med händerna – till exempel kranar, dispensrar för pappershanddukar och bänkskivor. Även om det är extremt osannolikt att du skulle kunna insjukna via en toalettstol beror risken till stor del på vilken typ av mikrober som finns på ytan.
De flesta virus kan inte överleva utanför sin mänskliga värd – redan kort exponering för luft dödar dem. Även om virus skulle hamna på din hud kan de bara ta sig in i kroppen genom en slemhinna (ögon, näsa, mun eller könsorgan) eller via ett öppet sår.
Vissa virus, exempelvis hepatit B, virus som orsakar könsvårtor samt herpesvirus, kan överleva en kort tid utanför kroppen. Men för att en sådan infektion skulle kunna överföras via en toalettstol måste ett sår i huden ligga exakt mot de smittämnen som finns på ytan – och även då är risken mycket liten. Enligt den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC är chansen i praktiken noll att smittas av hiv via en toalettstol.
Precis som virus kan bakterier bara tränga in i kroppen genom skador på huden eller via slemhinnor. Bakterieinfektioner har visserligen kunnat spridas via delade handdukar eller gemensamma bad, men risken att få en bakterieinfektion från en toalettstol är ytterst liten. CDC har konstaterat att syfilis inte kan överföras på det sättet.
Det är teoretiskt möjligt att få flatlöss (kallade "fotlöss") från en toalettstol, eftersom de kan överleva en till två dagar utanför en mänsklig värd. Flatlöss kan dock varken flyga eller gå, och de klarar inte av att "hoppa" ordentligt på en slät och halt plastyta som en toalettstol. Dessutom är löss som har fallit av sin ursprungliga värd oftast redan döende.
Det har också förekommit fall av så kallad toalettstolsdermatit – irritation och utslag – hos barn, orsakad av kontakt med starka rengöringsmedel på plaststolar eller med färg och fernissa på trästolar. Att lägga en barriär, som de pappersringar som finns i många offentliga toaletter, kan ge ett visst skydd – men endast om stolen är torr. Är ytan våt suger pappret åt sig fukten (och eventuella smittämnen) rakt upp mot huden.
I stället för att ängslas över själva toalettstolen bör du fokusera på att tvätta händerna noggrant med tvål efter toalettbesöket. Det är nämligen händerna – inte rumpan – som är den största smittvägen i offentliga miljöer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online