En pulsoximeter är en liten medicinsk apparat som kläms fast på ett fingertag för att mäta syremättnaden i det arteriella blodet. Mätningen sker indirekt – apparaten bedömer hur mycket syre som är bundet till blodets hemoglobin, utan att något blodprov behövs. De flesta pulsoximetrar har en display där syresättningen kan följas kontinuerligt, och ofta visas även pulsen. Apparaterna är små, lätta och enkla att bära med sig, och de finns i prisvärda prisklasser.
En enda hemoglobinmolekyl kan transportera fyra syremolekyler. Innehåller molekylen tre syremolekyler bär den alltså tre fjärdedelar av sin maximala kapacitet. Detta kallas fraktionell syremättnad – den faktiska mängd syre som hemoglobinet bär, uttryckt i procent av den maximalt möjliga mängden. Som referens används värdet cirka 1,34 ml syre per gram hemoglobin.
När pulsoximetern kommer i kontakt med patientens finger eller öronlapp sänder dess ljusdioder ut ljus genom vävnaden. En diod – en elektronisk komponent med två elektroder – avger rött ljus, och apparaten sänder även ut infrarött ljus. Rött ljus har en våglängd på 660 nanometer, medan infrarött ljus ligger mellan 905 och 940 nanometer. Hur mycket ljus som absorberas vid dessa två våglängder avgör förhållandet mellan oxyhemoglobin (hemoglobin löst bundet till syre) och deoxyhemoglobin (hemoglobin utan syre).
De arteriella blodkärlen drar ihop sig och expanderar med varje hjärtslag, och pulsoximetersignalen förändras därefter. Apparaten upptäcker den subtila färgförändring som uppstår när hjärtats slag pressar blod genom pulsådrorna i pek- och långfingret. Denna färgförändring uppstår bara om pulsen i fingrarna är god och stark. Är signalnivån för låg kan mätresultatet vara opålitligt.
En pulsoximetermätning är normalt sett smärtfri och ger sällan biverkningar. Vissa äldre modeller kan dock orsaka brännskador, så se till att använda en modern apparat. Dessutom finns flera begränsningar som kan leda till felaktiga avläsningar, särskilt när signalen är svag – exempelvis på grund av kalla fingrar, nagellack eller sämre cirkulation. Med dessa begränsningar i åtanke är användning av pulsoximeter i princip ofarlig.
Pulsoximetrarnas snabba resultat och enkelhet har gjort dem mycket populära, men man bör vara väl medveten om deras begränsningar. Vissa av dessa kan vara farliga i den meningen att apparaten kan visa en stark signal och en god mättnadssiffra, trots att avläsningen är falsk på grund av ett funktionsfel. Använd därför alltid apparaten enligt bruksanvisningen och kontakta vården om du är osäker på resultatet.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online