Rendering av animaliska produkter är en industriell process där djuravfall och döda djur omvandlas till nya, användbara produkter. Dessa avfalls- och biprodukter kan klassificeras som antingen ätliga eller oätliga. Renderingsprodukter används ofta i djurfoder, men även i andra varor. De vanligaste källorna till material för rendering är gårdar, rancher samt livsmedelsavfall från restauranger och butiker.
Renderingsverk specialiserar sig på olika områden. Anläggningarna kan återvinna animaliska produkter till köttmjöl, fjäderfämjöl, fett, nötfett eller kycklingfett. Enligt den amerikanska miljömyndigheten EPA (Environmental Protection Agency) kallas verk som tar emot produkter direkt från slakterier och fjäderfäbearbetningsanläggningar för integrerade renderingsverk, medan verk som använder material från andra källor benämns oberoende renderingsverk. Det finns två huvudsakliga typer av processer: ätlig rendering och oätlig rendering.
Ätlig rendering är en process där fettavskärningar omvandlas till användbara livsmedelsprodukter, såsom ister och talg (fett från nöt eller får). Talg används oftast i tvål och stearinljus, men kan också fungera som matlagningsfett eftersom det inte kräver kylförvaring. Fettavskärningarna malas ner och placeras därefter i en smälttank. Fettet pumpas sedan vidare till en disintegrator, där det separeras från fasta material och vatten tills endast rent fett återstår.
Oätliga avfallsprodukter omvandlas till mjöl, som utgör en huvudingrediens i djurfoder och sällskapsdjursmat. Sällskapsdjursfoder tillverkas bland annat av kycklingdelar, köttmjöl från kohovar och gelatin. Det finns två metoder för oätlig rendering: den torra metoden och den våta metoden. Vid den torra metoden bearbetas materialet kontinuerligt genom torkning tills endast fettet återstår. Den våta metoden avlägsnar fettet genom att kokas i vatten – enligt EPA används ånga för att värmebehandla avfallsprodukterna tills fettet frigörs.
Återvinning av animaliska produkter gör det möjligt att ta hand om avfall utan att skada miljön. Många slakterier föredrar exempelvis att inte behöva förlita sig på förbränning eller kompostering för att bli av med sitt djuravfall. Dessutom kan djur som dör innan de når slakteriet också renderas, vilket minskar kostnaderna för bönder som annars skulle behöva betala för att få djuret borttaget från gården.
Under renderingsprocessen kan olika föreningar släppas ut i luften och orsaka obehagliga lukter i bostadsområden nära anläggningarna. Beroende på typen av renderingsverk regleras utsläppen, och ventilationssystem samt gasrengöring (scrubbing) används för att förhindra att lukter ackumuleras.
Om oätliga avfallsprodukter hanteras med ohygieniska metoder kan mjöl avsett för kofoder förorenas med bovin spongiform encefalopati. BSE, allmänt känt som galna ko-sjukan, drabbar kor som äter produkter innehållande smittade proteiner, såsom hjärna och ryggmärg från andra djur. Sedan sjukdomen upptäcktes har renderingspraxis ändrats för att införa striktare hygienkrav. Enligt den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten FDA är användningen av ryggmärg och hjärna från nötboskap äldre än 30 månader numera helt förbjuden, i syfte att förhindra att BSE sprids via djurfoder.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online