Kaliumbromid, även kallat bromidsaltet av kalium, är en vanlig kemikalie som kan utgöra allvarliga risker för människor. Ämnet användes ursprungligen i USA för att behandla krampanfall och som lugnande medel, men fick aldrig godkännande av FDA, den amerikanska läkemedelsmyndigheten, för användning hos människor. Idag används kaliumbromid främst i tablettform för att behandla epilepsi hos hundar, samt inom vetenskapliga och medicinska laboratorier.
Om damm från kristall- eller pulverformen av kaliumbromid inandas kan det irritera luftvägarna. Symtomen varierar från person till person och inkluderar hosta, halsont och andningssvårigheter. Förtäring av kemikalien i någon form kan få allvarliga konsekvenser för nervsystemet och matsmältningssystemet. Kräkningar uppstår vanligtvis kort efter intaget, men en del av ämnet kan ändå tas upp av kroppen. Detta kan orsaka utslag, suddig syn, yrsel, dåsighet och hallucinationer, och leder i vissa fall till koma. Kaliumbromidförgiftning kan även förekomma hos vissa personer och ge upphov till instabilt psykiskt beteende samt ovanlig aggressivitet, bland andra symtom.
I de flesta fall ger kortvarig hudkontakt med torr kaliumbromid endast lindrig hudirritation. Kontakt med vätskeformen är dock allvarligare och kan hos vissa personer orsaka smärta, rodnad och kemiska brännskador. Om kemikalien kommer i ögonen kan det ge smärta, rodnad och inflammation i synnerven. Det rekommenderas starkt att skyddsglasögon och skyddshandskar alltid används vid hantering av kaliumbromid i laboratoriemiljö.
Långvarig eller upprepad hudkontakt med kaliumbromid i vilken form som helst kan orsaka bromoderm – ett utslag med lesioner och knölar över det drabbade området. Upprepad förtäring av små mängder kemikalien kan dessutom göra att centrala nervsystemet fungerar långsammare än normalt. Ataxi, det vill säga nedsatt muskelkoordination, kan uppstå, liksom psykotiska episoder och extrem irritabilitet. Effekterna kan vara svårare för personer med vissa befintliga tillstånd, exempelvis depression eller neurologiska sjukdomar, eftersom dessa personer generellt är mer känsliga för kemikalens påverkan. Alkoholism och kemiskt beroende kan också utlösa ett mer kraftfullt svar vid exponering.
Vid alla former av överexponering bör en läkare kontaktas. En person som har inandat kaliumbromiddamm eller ångor bör omedelbart flyttas till ett välventilerat område. Syrgas kan användas om personen har andningssvårigheter. Förlorar personen medvetandet ska hjärt-lungräddning (HLR) påbörjas tills räddningspersonal anländer. Har kemikalien förtärts kan kräkning ofta framkallas, men endast under ledning av medicinsk personal. Ögon och hud ska sköljas i minst 15 minuter efter kontakt med kaliumbromid. Kommer kemikalien på kläder ska dessa tas av omedelbart och sedan tvättas noggrant.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online