Nästan 15 000 kvinnor i USA diagnostiseras varje år med livmoderhalscancer. Låggradiga cellförändringar på livmoderhalsen – den smala nedre delen av livmodern – kan upptäckas genom ett onormalt cellprov (Pap-test) och bör alltid följas upp noggrant.
Låggradiga cellförändringar, även kallade cervikal dysplasi eller CIN 1, är en typ av skivepitelskada som kan förändras i storlek, form och antal. Vissa förändringar försvinner av sig själva, medan andra kan växa och bli mer onormala samt utvecklas till höggradiga lesioner. Dessa tidiga förändringar uppträder oftast hos kvinnor i åldern 25 till 35 år, men kan förekomma i alla åldersgrupper.
Lätt cervikal dysplasi läker oftast ut av sig själv utan långsiktiga problem. Om den dock lämnas obehandlad kan den utvecklas till höggradig dysplasi, som i sin tur kan leda till livmoderhalscancer. Därför är regelbundna gynekologiska kontroller och uppföljning så viktiga.
Cervikal dysplasi ger vanligtvis inga yttre tecken eller symtom och upptäcks oftast först vid ett cellprov. Vissa kvinnor kan dock uppleva kondylomer (genitala vårtor), onormal blödning, spotting efter samlag, flytningar från slidan samt smärta i ländryggen.
Det finns ingen helt klarlagd orsak till cervikal dysplasi, men det finns ett tydligt samband med humant papillomvirus (HPV), en mycket vanlig sexuellt överförbar infektion. Rökning och ett nedsatt immunförsvar kan dessutom öka risken för att förändringarna utvecklas vidare.
Om ditt cellprov visar på onormala celler kan läkaren beställa en kolposkopi, en undersökning där livmoderhalsen granskas med ett förstoringsinstrument, samt ett vävnadsprov (biopsi) för att ytterligare analysera de onormala cellerna. Andra undersökningar som kan användas är Schillers test, där livmoderhalsen penslas med en jodlösning, endocervikal curettage (ECC) som kontrollerar insidan av livmoderhalsens öppning, skrapning efter utvidgning (D&C) där slemhinnan skrapas bort, samt konisering, där ett större kegelformat vävnadsprov tas bort.
Eftersom låggradiga cellförändringar ofta försvinner på egen hand väljer många läkare att inledningsvis avvakta med regelbundna kontrollcellprov, vanligtvis var sjätte till tolfte månad. Kvarstår eller förvärras förändringarna kan behandling bli aktuell, exempelvis med LEEP (elektrokirurgisk exision), kryokirurgi eller konisering. HPV-vaccination skyddar mot de virustyper som orsakar de flesta fall av livmoderhalscancer och rekommenderas därför som förebyggande åtgärd.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online