
Kvicksilver är en flytande metall med silverglans som avdampar till luften redan i rumstemperatur – och ännu snabbare när den värms upp. Ångorna är mycket giftiga vid inandning. Även kvicksilver i flytande form kan tas upp genom huden, vilket gör ämnet farligt vid både inandning och direktkontakt.
Det finns tre olika former av kvicksilver. Grundämnet, eller metalliskt kvicksilver, är den form som traditionellt finns i termometrar. Kvicksilversalter används inom industrin, medan organiskt kvicksilver bildas när grundämnet och salterna tar sig in i näringskedjan – till exempel via fisk och skaldjur som har tagit upp ämnet i sin kropp.
Även om det inte finns någon medicinsk nytta med kvicksilver i kroppen är det normalt att en viss mängd förekommer. Det finns genomsnittsnivåer i befolkningen som varierar beroende på levnadsvanor och bostadsort – exempelvis om man bor i ett starkt industrialiserat område eller vid kusten, där kosten ofta domineras av fisk och skaldjur.
Symtom på kvicksilverförgiftning kan bland annat vara besvär i de övre luftvägarna, illamående och kräkningar, ömhet i munnen, tandlossning samt njurskador. Vid långvarig exponering kan skakningar i händer, ögonlock, läppar, tunga och käke uppstå, liksom sömnlöshet och minnesproblem.
Första steget i behandlingen är alltid att eliminera exponeringen. Det kan handla om att ändra kostvanor för den som äter stora mängder fisk och skaldjur, eller att avlägsna någon från en arbetsplats med höga halter. Den fortsatta vården innebär ofta behandling med ett kelaterande läkemedel, som gör kvicksilveret mer vattenlösligt så att njurarna kan utsöndra det ur kroppen. Dimercaprol är ett exempel på ett sådant medel.
Möjligheten till full återhämtning beror på hur höga kvicksilverhalterna i kroppen är och hur länge exponeringen pågått. Är halterna låga och exponeringen kortvarig är chansen god att inga bestående skador uppstår. Har personen däremot utsatts för exponering under många år kan skadorna bli permanenta, vilket gör tidig upptäckt och snabb åtgärd extra viktigt.
Misstänker du att du eller någon i din närhet har exponerats för kvicksilver – oavsett om det skett via arbete, mat eller en trasig termometer – bör du kontakta sjukvården för rådgivning och eventuell provtagning. Ju tidigare exponeringen upptäcks, desto bättre är prognosen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online