Elektrisk konduktivitet är vattnets förmåga att leda elektricitet från ett område med högt elektriskt fält till ett område med lågt elektriskt fält, med hjälp av lösta joner som fungerar som ledare. En jon är en atom som frigjorts från ett grundämne och bär antingen en positiv eller en negativ laddning. Även om metaller är betydligt effektivare ledare har även vatten förmåga att leda elektricitet. Flera faktorer påverkar vattnets elektriska konduktivitet, bland annat totalt lösta ämnen (TDS, det vill säga koncentrationen av salter i vattnet), mineralrenhet samt vattentemperatur.
Saltvatten leder elektricitet mycket effektivare och lättare än rent vatten. Det beror på att de lösta jonerna både ökar salthalten och höjer konduktiviteten. De salter som vanligtvis orsakar salthalt i vatten är sulfater, karbonater, klorider, kalium, natrium, kalcium och magnesium.
Det är just den elektriska konduktiviteten som skiljer olika typer av vatten åt, exempelvis grundvatten, dagvatten, vatten som avrinner från jordbruksmarker samt regnvatten. Salthalten påverkas dessutom av flera underfaktorer som geologi, jordmån, markanvändning och vattenflöde – konduktiviteten stiger nämligen när flödet minskar.
Ren vatten har låg elektrisk konduktivitet, men den kan öka kraftigt av lösliga föroreningar som joniserar vattnet, exempelvis vanligt koksalt. Rent vatten består av en syreatom och två väteatomer. Syreatomen delar kovalenta bindningar, det vill säga kemiska bindningar som bildas mellan atomer genom att elektroner delas.
Elektricitet passerar enkelt genom material vars atomer bildar jonbindningar, alltså kemiska bindningar mellan motsatt laddade partiklar tack vare deras ömsesidiga elektrostatiska attraktion. Syreatomerna i vattnet drar till sig elektronerna starkt och utvecklar därmed en negativ laddning. Väteatomen å sin sida bildar en positiv laddning, vilket resulterar i en försumbar överföring av elektrisk ström. När föroreningar i form av mineraler tillsätts vattnet leder i stället jonbindningarna elektriciteten, och vattnets elektrolytiska konduktivitet ökar.
Vattnets elektriska konduktivitet ökar alltid med stigande temperatur. Varmt vatten är mindre visköst och har större elektronrörelse, vilket möjliggör en fri strömflytning. Konduktiviteten uttrycks vanligen som en relativ förändring per grad Celsius vid en viss temperatur.
Redan små temperaturskillnader ger märkbara skillnader i konduktivitet, varför mätvärden normalt refereras till 25 grader Celsius. Som regel ökar konduktiviteten med cirka 2 procent per grad temperaturhöjning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online