På ytan kan mänskliga ben – särskilt döda sådana – verka bestå av ett stelt och livlöst material. I verkligheten är benens uppbyggnad betydligt mer komplex. Ben är levande vävnader som växer, förnyas och förändras genom hela livet. De är inte helt massiva, utan utgör i stället en blandning av olika komponenter som varierar från mjuka till hårda.
Benhinnan är benets yttersta lager. Här finns nerver och blodkärl som försörjer benet med näring och syre.
Nästa lager består av kompakt benvävnad. Den är slät men hård, med minimala mellanrum och porer. Detta lager ger skelettet dess vita och massiva utseende – det är den del man ser när man tittar på ett skelett. Kompakt benvävnad utgör cirka 75–80 procent av skelettets totala benmassa.
Inuti den kompakta benvävnaden finns ett nätverk av flera lager svampben. Denna vävnad har en svampig struktur och är inte lika hård som det kompakta benet. Tack vare detta blir benet lättare än det annars skulle vara. Svampbenet utgör de återstående 20–25 procenten av skelettets benmassa.
Benmärgen är benets mjukaste del och liknar en geléaktig substans. Dess uppgift är att bilda blodkroppar, och den skyddas av lager av svampben runt omkring sig.
Förutom de redan nämnda osteocyterna finns två andra viktiga benceller: osteoblaster och osteoklaster. Osteoblaster bygger upp ny benvävnad och används som mått på graden av benaktivitet. Osteoklaster bryter ner benvävnad och är avgörande för benets kontinuerliga förnyelse. Osteocyter är i grunden osteoblaster som har fastnat i benets förhärdade del.
Ben består till största delen av benmatrix, en blandning av oorganiska och organiska beståndsdelar. Den oorganiska delen består huvudsakligen av kristallina mineralsalter och kalcium, medan den organiska delen framför allt består av kollagen.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online