Det finns ingen ersättning för blod. Det går inte att tillverka, och enligt statistik från American Red Cross (2006) behöver någon i USA blod varannan sekund.
Varje dag krävs fler än 44 000 blod donationer, och ungefär en av sju personer som vårdas på sjukhus behöver en blodtransfusion. Dessa slående siffror visar hur kritiskt behovet av blodgivare är – för traumapatienter, personer som genomgår organtransplantationer och många andra.
”Det enda sättet för oss att få tag på blodprodukter till transfusioner är via donatorer”, säger dr Alyssa Ziman, medicinsk chef vid UCLA Blood and Platelet Center. ”Vanligtvis donerar 5–10 procent av befolkningen. Det kan ligga så lågt som 2 procent, trots att andelen berättigade givare ofta är betydligt större.”
Det ställer alltså krav på ansvarskänsla och pliktkänsla hos allmänheten – att ta sig tid att donera så att blodförrådet alltid räcker till.
De fyra grundläggande blodgrupperna är A, B, 0 och AB. Inom varje grupp är man antingen Rh-positiv eller Rh-negativ.
Bland de åtta vanliga blodtyperna avgörs indelningen av förekomsten eller avsaknaden av två antigener, A och B, som sitter på ytan av de röda blodkropparna. Det är ämnen som kan utlösa ett immunsvar om de är främmande för kroppen.
Den tredje möjliga antigens är Rh-faktorn, som antingen finns (+) eller saknas (–). Som huvudregel ska Rh-negativt blod ges till Rh-negativa patienter, medan Rh-positivt blod kan användas till både positiva och negativa mottagare.
Att kunna matcha blodtyperna rätt är avgörande för en säker transfusion.
Grupp A kan exempelvis donera till personer med A eller AB, och grupp B till personer med B eller AB. Grupp AB kan bara donera till andra med AB, men kan själva ta emot blod från samtliga grupper. Blodgrupp 0 är den universella givaren och kan förse röda blodkroppar till i princip alla patienter.
Även om detta är de mest kända huvudgrupperna behövs ingen exakt gruppmatchning i en akut situation för att mottagaren ska överleva.
”Vi behöver alltid ha ett brett sortiment av typer till hands. Det finns underkategorier av sällsynta blodtyper – över 200 varianter som vi övervakar och spårar”, säger Scott Edward, regional rekryteringschef för United Blood Services i San Luis Obispo, Kalifornien. ”Typen som alltid efterfrågas är 0-negativ, eftersom den är universell.”
På en akutmottagning, förklarar Edward, där det inte finns tid att korsmatcha en patient som förlorar stora mängder blod, sträcker man sig efter 0-negativt – i praktiken kan nästan 100 procent av patienterna få den blodtypen.
För vissa känns det tryggt att veta att blodet som används under en operation är deras eget. Metoden kallas autolog transfusion.
Den innebär i korthet att man donerar sitt eget blod i förväg, som sedan reserveras för en planerad kirurgisk eller medicinsk procedur.
Metoden används fortfarande, men var särskilt vanlig under 1980- och 1990-talen när rädslan för hiv-smitta var stor. Sedan dess har proceduren förfinats kraftigt och betraktas som mycket säker.
”De tester vi använder idag är extremt specifika och känsliga, så testalgoritmerna är mycket bättre nu än på 1980-talet”, säger dr Alyssa Ziman vid UCLA Blood & Platelet Center. ”Risken för hiv och hepatit C vid blodtransfusion är mycket låg – cirka 1 per 2 miljoner transfunderade enheter.” Det är relativt säkert, konstaterar hon, jämfört med många andra sjukhusprocedurer.
För att få donera blod besvarar du en rad frågor om din hälsobakgrund – bland annat tidigare operationer och aktuella läkemedel – samt dina resor, särskilt till områden där malaria förekommer.
Vården tittar även på kroppspiercingar och tatueringar, eftersom de kan utgöra en risk för hepatit.
Inför donationen avlivar Edward några myter och förklarar hur man bäst förbereder sig.
”En genomsnittlig människa har cirka fem liter blod, och en standarddonation motsvarar ungefär en halv liter. Vi vill att våra givare ska vara väl vätskedrivna, vara fria från förkylnings- och influensasymptom och ha ätit en ordentlig måltid. Många tror att man ska fasta – det gäller i vissa fall vid blodprov, men inför en blod donation är det precis tvärtom”, säger han.
Alla blivande donatorer genomgår en minihälsokontroll där temperatur, blodtryck, puls och hemoglobin kontrolleras för att säkerställa att donationen är trygg. Hela besöket tar cirka 90 minuter, men själva blod donationen brukar ta högst 10–12 minuter. Allt donerat blod testas för hiv, hepatit B och C, syfilis och andra infektionssjukdomar innan det skickas ut till sjukhusen.
Behovet av blod vilar aldrig. Under helgdagar och semestrar är många upptagna med shopping, familjeaktiviteter och resor – och hinner därför inte donera. Men behovet av blod tar ingen ledighet.
”Ingenting kan ersätta blodet som räddar en nybliven mamma efter en komplicerad förlossning, eller barn som opereras för hjärtfel, plasman som behandlar brännskador eller trombocyterna som hjälper patienter i kemoterapi”, säger dr Richard Benjamin, medicinsk chef för American Red Cross.
Eftersom frivilliga givare är den enda möjliga källan kan betydelsen av fler regelbundna blodgivare inte understrykas nog.
”Den enkla sanningen är att någon någonstans i USA behöver en livräddande blodprodukt nästan varannan sekund”, säger Benjamin. ”Det enda sättet att möta detta ständiga behov är genom frivilliga blodgivares fortsatta generositet.”
I Sverige hanteras blodgivningen av blodcentralerna inom den offentliga vården, och en standarddonation uppgår till 450 milliliter. Intresserade kan kontakta sin närmaste blodcentral eller besöka geblod.se för att få veta mer om hur man blir givare.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online