Skillnaden mellan elektroterapi och sjukgymnastik

Elektroterapi och sjukgymnastik har en sak gemensamt: båda är former av terapi som syftar till att förbättra hälsa och välbefinnande. Utöver det finns det dock flera viktiga skillnader mellan de två behandlingsformerna – från hur de definieras till när och hur de används i praktiken.

Definition

Elektroterapi innebär att elektriska strömmar används som metod för medicinsk behandling. Strömmen appliceras vanligtvis via elektroder på huden för att stimulera nerver och muskler eller främja kroppens läkningsprocess.

Sjukgymnastik, även kallad fysioterapi, använder i stället fysisk rörelse, träning och manuell stimulering som behandlingsmetod. Målet är att återfå eller förbättra kroppens funktion, styrka och rörlighet.

Användningsområden

Elektroterapi används ofta för att påskynda sårläkning, stimulera muskelkontraktioner och lindra smärta, exempelvis vid nervskador eller efter operationer.

Sjukgymnastik tillämpas framför allt i situationer där rörligheten behöver förbättras – till exempel efter skador, vid långvarig smärta eller i samband med rehabilitering efter stroke eller kirurgi.

Försiktighetsåtgärder

Patienter som behandlas med elektroterapi bör alltid kontrolleras noggrant för att upptäcka eventuella brännskador från elektroder eller felplacerade ledningar. Behandlingen kräver därför erfaren personal och regelbundna kontroller under genomförandet.

Inom sjukgymnastiken är det i stället avgörande att patienten lämnar en fullständig sjukdomshistoria. Det hjälper terapeuten att bedöma vilken träningsnivå och vilka övningar som passar just den enskilda individen bäst.

Elektroterapi som en del av sjukgymnastiken

De två metoderna är inte alltid helt åtskilda. I vissa fall kan sjukgymnasten använda elektrisk stimulering som ett komplement till den fysiska behandlingen, exempelvis för att aktivera muskler som patienten ännu inte kan träna aktivt på egen hand.

Likheter

Trots sina skillnader har elektroterapi och sjukgymnastik mycket gemensamt. Båda används för att lindra smärta och är i grunden två former av terapi vars övergripande mål är att återställa och förbättra patientens hälsa och funktionsförmåga.