
Oscilloccinum är ett homeopatiskt preparat som ofta rekommenderas för att förebygga och lindra influensasymptom. Produkten tillverkas av det franska företaget Boiron och säljs receptfritt. Under perioder av oro för virusutbrott, exempelvis när H1N1 spreds världen över, har Oscilloccinum återigen lyfts fram som en möjlig lösning mot influensa.
Trots att preparatet funnits på marknaden sedan 1917 saknas det vetenskapliga belägg för att det har någon medicinsk nytta. Att enbart förlita sig på produkten vid influensa kan därför få allvarliga konsekvenser.
Oscilloccinum utvecklades av den franske läkaren Joseph Roy under spanska sjukans härjningar år 1917. Han ansåg sig ha funnit en särskild bakterie hos en rad olika patienter, bland annat personer med cancer, och kopplade den till flera olika sjukdomar. Eftersom lever och hjärta från gås och anka är känt för att kunna bära på influensavirus skapade han preparatet utifrån homeopatins grundprincip: ”lik botar lik”.
Roy trodde ursprungligen att preparatet kunde bota syfilis, influensa, skabb och till och med cancer. Genom utspädning och så kallad Korsakov-potenisering kom Oscilloccinum att accepteras inom homeopatin som ett tänkbart botemedel mot en mängd åkommor – helt utan påstådda biverkningar.
Oscilloccinum i sig bedöms inte vara farligt. Framställningsmetoden gör det nästan omöjligt för produkten att ha någon effekt alls, vare sig god eller dålig. Utdraget skakas i ett provrök och hälls bort, varefter en hydroalkoholisk lösning tillsätts som även den hälls bort. Processen upprepas 200 gånger, och resultatet är Oscilloccinum.
Effekten av den deklarerade aktiva ingrediensen, Anas barbariae hepatis et cordis extractum 200CK HPUS, är starkt ifrågasatt. Med denna framställningsmetod finns i praktiken inga rester kvar av den aktiva ingrediensen, vilket innebär att risken för direkt skada är försumbar.
Idag rekommenderar homeopater ofta Oscilloccinum mot alla slags influensabesvär. Det brukar rekommenderas att inta preparatet så snart symptomen visar sig, och det hävdas kunna förkorta sjukdomsförloppet och minska besvären. Medicinska och vetenskapliga studier har dock inte kunnat påvisa någon effekt av Oscilloccinum för att förebygga eller behandla influensaliknande symptom.
Den största faran med Oscilloccinum är att personer som möjligen har influensa enbart förlitar sig på preparatet för att behandla sin sjukdom. Särskilt under epidemier som H1N1 är det avgörande att få korrekt och effektiv medicinsk vård. Fortsatt användning av obeprövade och potentiellt verkningslösa homeopatiska preparat utgör den verkliga risken.
Cochrane Collaboration har publicerat studier som visar att Oscilloccinum inte har någon effekt alls för att förebygga influensa eller influensaliknande symptom. Även om det ofta hävdas att preparatet skulle förkorta virusets livscykel visade ytterligare studier att intag av Oscilloccinum högst förkortade förloppet med 0,28 dygn – alltså ungefär sex timmar totalt.
En genomgång av Lexis Nexis från 2008 visade inga pågående rättsprocesser rörande Oscilloccinum. Det kan därav antas att inga dödsfall eller allvarliga konsekvenser hittills kopplats till preparatet. Även om riskerna med att ta Oscilloccinum förefaller minimala gör avsaknaden av dokumenterad effekt att preparatet inte är acceptabelt som behandling vid influensa.
Det finns inga kända faror med att inta Oscilloccinum, men det finns heller inga kända fördelar utöver eventuell placeboeffekt hos patienter som tror på preparatets verkan.
Det bör noteras att CDC, den amerikanska smittskyddsmyndigheten, inte listar Oscilloccinum som en rekommendation för att förebygga eller behandla H1N1-viruset. Användning av Oscilloccinum är inte medicinskt rekommenderad och ersätter inte läkemedel som oseltamivir och zanamivir, vilka är dokumenterat verksamma mot influencersymptom.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online