Afrika är den kontinent som drabbats hårdast av hiv och aids under de senaste 30 åren. Sjukdomen har överträffat malaria som den största dödsorsaken i Afrika söder om Sahara och kräver över en och en halv miljon människoliv varje år. Orsakerna är många, medan ett botemedel fortfarande återstår att finna.
Enligt UNAIDS, FN:s gemensamma program mot hiv/aids, har över 43 miljoner afrikaner smittats av hiv sedan epidemin började i början av 1980-talet. Idag lever över 23 miljoner afrikaner med hiv eller aids, vilket motsvarar två tredjedelar av samtliga fall i världen. De högsta smittfrekvenserna har rapporterats i 21 afrikanska länder – i länder som Zimbabwe och Botswana är en vuxen av fyra bärare av viruset.
Över 60 procent av dem som lever med hiv eller aids i Afrika är kvinnor. De höga smittsiffrorna bland kvinnor kan spåras till sociala normer som bygger på manlig dominans i sexuella relationer. Även om kvinnor känner till riskerna med oskyddat sex har de ofta ingen reell möjlighet att skydda sig.
Av de mer än 15 miljoner föräldralösa barn världen över som förlorat sina föräldrar i aids finns cirka 12 miljoner i Afrika söder om Sahara. Över två miljoner barn i regionen lever själva med hiv, vilket motsvarar 85 procent av alla hivpositiva barn globalt. De flesta av dessa barn smittades av sina mödrar under graviditet, förlossning eller amning.
Arbetskraften i Afrika blir alltmer knapp på grund av aids, eftersom sjukdomen dödar vuxna människor – många av dem i sin bästa ålder. Den förväntade livslängden har sjunkit från 62 år till 47 år. När familjemedlemmar blir sjuka tvingas andra lämna sina arbeten för att vårda dem. Ju färre som kan arbeta, desto fattigare blir familjen, vilket i sin tur leder till problem som hunger.
Lärare dör också i aids, vilket allvarligt slår mot utbildningssektorn och mot möjligheten att undervisa yngre generationer om hur hiv sprids och hur man skyddar sig.
Den ökade kondomanvändningen sedan pandemins början har bidragit till att förebygga hivsmitta både i Afrika och resten av världen. Trots att kondomer är en billig och kostnadseffektiv skyddsmetod finns det fortfarande sociala och kulturella barriärer. Om en kvinna insisterar på kondom kan det tolkas som att hon har hiv, vilket kan leda till diskriminering – oavsett om hivstatusen är verklig eller bara antagen. Inom äktenskap används preventivmedel nästan aldrig, även om en partner är smittad eller har en utomäktenskaplig relation.
Även om Afrika som helhet står inför en lång och svår kamp mot hiv och aids har framsteg gjorts i enskilda länder. Tack vare effektiva förebyggande kampanjer har exempelvis Kenya och Zimbabwe stabiliserat sin smittprevalens så pass att siffrorna nu börjar minska. Kamerun har däremot upplevt en kraftig ökning av hivsmitta bland gravida kvinnor under det senaste decenniet – prevalensen bland 20–24-åringar har fördubblats till över 11 procent.
Behandlingsprogram behövs akut över hela kontinenten, liksom förebyggande utbildning och distribution av preventivmedel. Ju fler frivilliga rådgivnings- och testcenter för hiv (så kallade VCT-center) som finns, desto fler människor får kännedom om sin hivstatus – och desto mindre blir risken att de smittar andra. VCT-center blir allt vanligare, vilket är en stor fördel med tanke på att den afrikanska hälsosektorn redan är hårt ansträngd och måste fördela sina resurser så brett som möjligt.
Antiretrovirala läkemedel (ARV) används för att behandla hivpositiva patienter och aidspatienter. Tyvärr är dessa livsviktiga läkemedel fortfarande otillgängliga för miljontals drabbade i Afrika, på grund av höga kostnader och brist på utbildad vårdpersonal. Stöd från Världshälsoorganisationen (WHO) sedan 2003 har dock bidragit till att fördubbla tillgången till behandlingen – ett viktigt steg i rätt riktning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online