Enterobacter aerogenes – egenskaper, sjukdomar och behandling

Enterobacter aerogenes är en bakterie som tillhör familjen Enterobacteriaceae och därmed är släkt med både salmonella och E. coli. Arten är mindre än många av sina mikrobiella släktingar, men sin utbredda förekomst i sjukhusmiljöer har gjort den till ett särskilt intressant forskningsområde inom vården. Dess bakteriologi, de sjukdomar den orsakar, riskfaktorer samt behandlingsmetoder har studerats ingående.

Bakteriologi

Enterobacter aerogenes är en stavformad bakterie (bacillus), vilket innebär att den under mikroskopet ser ut som en rak stång. Som fakultativ anaerob trivs den bäst i miljöer med lite eller ingen syre, till exempel i avföring, reningsverk och jord. Den kan dock överleva och till och med växa även där syretillgången är god.

I en petriskål bildar bakterien runda, vita kolonier med konvex form. Den optimala växttemperaturen ligger mellan 30 och 37 grader Celsius, och som laboratoriemedium används oftast MacConkey-agar – ett näringsmedium som innehåller salter, färgämnen och näringsämnen från mjölk.

Sjukdomar

Enterobacter aerogenes kan orsaka en rad olika sjukdomstillstånd. Bland dessa återfinns bakteriemi (bakterier i blodet), osteomyelit (beninflammation) och septisk artrit (ledinfektion), samt infektioner i urinvägar, mag-tarmkanal, luftvägar och hud.

Riskfaktorer

Enterobacter aerogenes är en nosokomial (sjukhusrörad) opportunistisk patogen. Det betyder att den orsakar sjukdom främst när värdens immunförsval redan är försvagat, och att den vanligtvis förekommer på sjukhus. De viktigaste riskfaktorerna är:

• Sjukhusvistelser som varar två veckor eller längre
• Invasiva kirurgiska ingrepp
• Användning av antibiotika
• Vård på intensivvårdsavdelning

Friska individer drabbas endast sällan av infektioner orsakade av denna bakterie.

Drabbade grupper

Likt andra Enterobacter-arter gör bakterien ingen skillnad på etniskt ursprung. Den förekommer dock oftare bland spädbarn, småbarn och äldre, särskilt bland män.

Behandling

Enterobacter aerogenes är resistent mot de flesta antibiotika. Dess resistens mot betalaktamantibiotika, kloramfenikol, kinoloner och tetracykliner är väl dokumenterad i vetenskaplig litteratur. Vissa forskare har därför föreslagit att återinföra "gamla" läkemedel – det vill säga preparat som var vanliga under tidigare decennier. En studie av Thiolas et al. (2005) tyder dessutom på att en kombinationsbehandling med flera läkemedel ger bäst effekt för patienter smittade av Enterobacter aerogenes.