Verbal misshandel mot barn kan komma från många håll. Ett barn kan utsättas av föräldrar, lärare, andra vuxna eller av andra barn genom mobbning – enskilt eller i grupp. Oavsett var övergreppen kommer ifrån är det en farlig missuppfattning att tro att barnet helt enkelt kan ignorera dem och gå vidare opåverkat.
Det mest destruktiva med verbal misshandel är att den kan pågå under lång tid utan att upptäckas, medan barnet hela tiden lider. Ärr efter emotionell och psykologisk misshandel kan nämligen följa personen hela livet.
En verklig eller upplevd maktobalans är det vanligaste kännetecknet vid verbal misshandel. Barn är beroende av de flesta vuxna de kommer i kontakt med. De behöver sina föräldrar, lärare och andra vuxna för att få sina behov tillgodosedda och för att känna sig trygga. Som den svagare parten i relationer med vuxna är barnet extra sårbart.
När ett barn utsätts för övergrepp av en vuxen lär det sig att inte lita på just de personer som egentligen ska skydda det. Fortsätter övergreppen breder misstroen ut sig till människor i allmänhet. Barnet kan med tiden börja förvänta sig att bli illa behandlat och utveckla passiva beteendemönster som en skyddsreaktion.
Passiva beteendemönster bygger på det felaktiga antagandet – hos det verbalt misshandlade barnet, och senare hos den vuxne – att samma maktobalans som upplevdes i barndomen även gäller i framtida relationer. Dessa antaganden gör att övergrepp och förolämpningar från andra får fortsätta, trots de negativa konsekvenser de medför.
Ett barn som utsatts för verbal misshandel riskerar att bli en vuxen som räknar med att bli illa behandlad och som känner sig maktlös inför det. I de flesta fall innebär det också en ökad benägenhet att tolerera mobbning från andra, och i värsta fall även fysisk misshandel, senare i livet.
Vissa barn som utsatts för verbal misshandel utvecklar istället aggressiva tendenser. De härmar sina förövares beteende och kan själva bli mobbare. Sådana barn riskerar att hamna i kriminella banor, ägna sig åt antisociala aktiviteter eller som vuxna själv utöva våld i nära relationer.
Ilskan kan också vändas inåt. Barnet blir då självdestruktivt och löper ökad risk att utveckla missbruksproblem. Inom missbruksvården är det väl känt att en stor andel av kvinnorna med missbruksproblematik utsattes för verbal, sexuell eller annan misshandel som barn – och att även många män med missbruksproblem blev verbalt misshandlade i sin uppväxt.
Enligt Parents Zone, en internetbaserad kunskapsplattform inom folkhälsa och fostran, är försenad utveckling den mest framträdande effekten av verbal misshandel på barn. Verbalt misshandlade barn utvecklas långsammare inom samtliga områden – fysiskt, socialt, känslomässigt och akademiskt.
Svårigheterna består ofta upp i vuxen ålder. Många har fortsatta problem med mellanmänskliga relationer och tenderar att hamna efter i sin karriärutveckling. Med tiden utvecklar flera av dem psykisk ohälsa, exempelvis depression eller ångest.
Verbal misshandel är svårare att upptäcka än fysisk misshandel, men dess långsiktiga effekter är minst lika förödande. Lärare, kuratorer och andra yrkesverksamma har anmälningsplikt när de misstänker att ett barn far illa – men misstankar om verbal misshandel tyvärs alltför sällan tas på tillräckligt stort allvar.
Lärare och andra professionella bör uppmuntras att informera både föräldrar och barn om hur destruktiv verbal misshandel är, samt att stärka barns självkänsla och lära dem assertiva beteenden som kan stoppa övergreppen. Antimobbningsprogram används redan i många skolor och är ett viktigt steg i rätt riktning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online