
Erik Erikson, en tysk-amerikansk psykoanalytiker, utvecklade teorin om åtta psykosociala utvecklingsstadier som presenterades i hans bok "Childhood and Society" från 1950. Enligt Erikson går människan genom dessa stadier under hela livet, och varje fas innebär både en utmaning och en möjlighet till personlig tillväxt. Lyckas man bemästra en fas utvecklas man till en trygg och produktiv samhällsmedlem – misslyckas kan det i stället leda till känslor av otillräcklighet och osäkerhet.
Det späda barnet har grundläggande fysiska behov: mat, omsorg och kroppskontakt. Om dessa behov tillgodoses på ett konsekvent sätt utvecklar barnet hopp och en grundläggande tillit till människorna omkring sig. Behovs de däremot konsekvent försummats växer misstänksamheten fram.
Småbarnet lär sig utföra allt fler saker på egen hand. Om försöken till självständighet möts med beröm och utbrott hanteras med fasthet utvecklas en känsla av stolthet. Orimliga krav eller alltför hård behandling under denna period kan i stället leda till skamkänslor och tvivel på den egna förmågan.
Förskolebarnet börjar härma vuxnas handlingar och tar så småningom egna initiativ i lekfulla och kreativa aktiviteter. Initiativförmåga leder till målorientering. Bestraffningar för initiativtagande kan däremot skapa skuldkänslor och hämning.
Barnet i skolåldern utmanas att utveckla en känsla av kompetens i de nya färdigheter som lärs in. Uppmuntras barnet blir det självsäkert; motarbetas det riskerar det att utveckla en känsla av mindervärde.
Tonåringen måste identifiera sina många roller och integrera dem till en sammanhängande personlig identitet. Hen är vän, barn, elev och kanske anställd – och betraktas olika i varje situation. Ungdomen måste avgöra vem hen är inför de sociala påtryckningar som söker definiera hen. En orubblig identitet kan leda till fanatism om personen vägrar kompromissa, medan avsaknad av personlig identitet kan lämna hen vilse.
Intimitet är förmågan att älska och bli älskad i nära relationer. Utvecklas intimiteten väl kan den leda till meningsfulla och uppfyllande relationer; en outvecklad intimitet leder ofta till isolering och ensamhet.
Människor som lyckats i livet känner ofta generativitet, en omsorg om kommande generationer. Personen har bidragit till samhället och funderar nu över hur nästa generation kommer att ta emot dessa bidrag. Stagnation uppstår när individen är missnöjd med sina prestationer och saknar känslan av att ha bidragit.
Den sena vuxenåldern är en tid för reflektion. Integritet är känslan av tillfredsställelse och acceptans av åldrandet som följer av ett meningsfullt liv. Äldre som är missnöjda med sina livsprestationer upplever ofta förtvivlan och ångest när livets slut närmar sig.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online