
Funktionsfriska människor tar ofta för givet att de kan klara de flesta sysslor på egen hand. De tänker sällan på hur livet skulle se ut om de inte kunde förflytta sig själva eller behövde en hörapparat för att höra. För många personer med fysisk funktionsnedsättning är detta verkligheten – men som tur är har modern teknikutveckling gjort det möjligt att anpassa både hem och arbetsplatser på sätt som underlättar vardagen avsevärt.
Här går vi igenom några av de vanligaste och mest effektiva anpassningarna som finns idag.
Många personer med funktionsnedsättning som bor i flervåningshus använder trapphissar. En trapphiss är en lyftanordning som transporterar en person upp och ned längs en trappa. Det finns flera olika typer på marknaden, men de flesta kräver att ett rälsystem monteras direkt i trappan. Själva hissen är oftast utformad som en stol som glider upp och ned längs rälsen.
Trapphissar används främst i bostäder, men förekommer också allmänt i offentliga byggnader som kyrkor, sjukhus och skolor. En professionellt monterad trapphiss gör det möjligt för personen att bo kvar i sitt hem trots att sovrum eller badrum ligger på en annan våning.
Ett vanligt och mycket praktiskt hjälpmedel för personer med fysisk funktionsnedsättning är den justerbara sängen. Dessa sängar liknar dem som finns på sjukhus och äldreboenden och kan ställas in på olika höjder, vilket gör det betydligt lättare att ta sig in och ur sängen. De tidigaste modellerna reglerades manuellt, men modernare sängar kan justeras elektroniskt med en enkel knapptryckning – idealiskt för den som inte själv förmår ändra sängens höjd.
Många justerbara sängar levereras dessutom med sidoräcken med lättgreppad yta, vilket minskar risken för fall under natten och ger extra stöd vid på- och avstigning.
Rullstolsramper är bland de enklaste men samtidigt mest effektiva anpassningarna för personer med fysisk funktionsnedsättning. De ersätter trappor antingen inne i bostaden eller utanför byggnaden och ger alla rullstolsanvändare enkel tillgång och god manövrerbarhet. En ramp krävs alltid där det finns en höjdskillnad på en yta som en rullstol ska kunna passera.
För maximal säkerhet finns tydliga riktmärken: en ramp bör aldrig vara längre än cirka nio meter utan mellanliggande landningsplan, och den bör inte stiga mer än cirka 75 centimeter. Medan vissa ramper bara är tillräckligt stora för att ge tillträde till en byggnad är andra så långa och breda att även fotgängare kan använda dem. Sådana ramper måste förses med räcken för att förebygga fallolyckor.
Innan lagstiftningen Americans with Disabilities Act (ADA) infördes i USA byggdes badrum sällan med hänsyn till personer med funktionsnedsättning. Dörrarna var ofta för smala för att en rullstol skulle få plats, och stödhandtag vid toaletten saknades nästan helt. Badrummet är ofta det första rummet som anpassas för en person med fysisk funktionsnedsättning, framför allt genom installation av stödhandtag vid toalett och badkar.
Dessa handtag är vanligtvis mellan cirka 3,2 och 3,8 centimeter i diameter, monterade med ett litet avstånd från väggen, och dimensionerade för att tåla ett tryck på omkring 113 kilo. Badmattor med halkfri undersida används dessutom ofta i kombination med handtag för att ytterligare minska risken för halk- och fallolyckor.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online