Suburban sprawl – ibland även kallat urban sprawl eller "white flight" (vit flykt) – betecknar den utåtgående expansionen av städer och deras förorter in i glesbefolkade landsbygdsområden. Typiska kännetecken är monofunktionell zonindelning av bostadsområden, invånare med högre inkomster, färre boende ur minoritetsgrupper samt en bristfällig kollektivtrafikinfrastruktur.
Trenden är starkt omdiskuterad, eftersom allt fler städer söker nya sätt att växa och utvecklas utan att kompromissa med miljön eller livskvaliteten.
Suburban sprawl uppstår vanligtvis när flera markanvändningsmönster samverkar samtidigt. Stora markområden exploateras för specialiserad zonindelning, ofta med separata zoner för bostäder, handel och industri. Dessa områden ligger ofta åtskilda från varandra och har ett dåligt sammanlänkat gatunät.
Eftersom allt ligger så utspritt blir invånarna beroende av bilen för att ta sig till arbete, shopping och fritidsaktiviteter. Miljöorganisationer som Sierra Club menar att detta bilberoende leder till överdriven förorening och en ökad förekomst av fetma.
En studie från RAND Corporation visar dessutom att personer som bor i områden med omfattande suburban sprawl rapporterar fler kroniska hälsoproblem, såsom högt blodtryck, artros, huvudvärk och andningsbesvär.
Enligt Wendell Cox, ägare av konsultfirman Demographia, missar den antisprawl-rörelse helheten. En begränsning av den geografiska tillväxten skulle driva upp bostadspriserna och förlänga pendlingstiderna. Tätbebyggda områden ökar dessutom risken för trafikstockningar. Även om bilresandet per capita minskar något när tätheten ökar, räcker det inte för att hindra trafikproblemen från att förvärras.
Även om amerikanska miljömyndigheten Environmental Protection Agency (EPA) stödjer konceptet "smart growth", visar EPA:s egen forskning att luftföroreningsutsläppen är högre när trafiken rör sig långsammare, särskilt vid mycket stopp-och-kör-trafik. Tätare stadsområden har mer trafikstockningar och mer stopp-och-kör-trafik, vilket i sin tur leder till högre utsläpp.
Enligt EPA bygger "smart growth" på några grundläggande principer: blandad markanvändning, varierade bostadsmöjligheter, kompakt byggnadsdesign och gångvänliga stadsdelar. Målet är att skapa samhällen som bevarar mark- och naturmiljöer, skyddar vatten- och luftkvalitet samt återanvänder redan exploaterad mark. Genom att återinvestera i befintlig infrastruktur uppnås dessutom en effektiv resurshushållning.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online