Socialintegrationsteorin visar att brist på positiv social interaktion och acceptans får negativa konsekvenser – för individen, familjen, närsamhället och samhället i stort. Integrationsforskning har visat vilken positiv effekt interaktion har på isolerade grupper i samhället. Att aktivt delta i sociala roller hjälper människor att bygga självkänsla, fysiskt välbefinnande och en känsla av engagemang för gemenskapen runt omkring dem.
Den franske sociologen Émile Durkheim brukar tilldelas äran att ha introducerat teorin om social integration i slutet av 1800-talet. Social integration är det sätt genom vilket människor interagerar, knyter an till varandra och bekräftar varandra inom en gemenskap. Teorin menar att människor upplever mentala, känslomässiga och fysiska fördelar när de känner sig som en bidragande och accepterad del av en kollektiv helhet. Utan denna känsla av samhörighet kan de drabbas av depression, isolering och fysisk ohälsa – vilket kan hindra dem från att leva produktiva och lyckliga liv.
Samhällsvetare från Columbia University och Harvard University genomförde år 2003 en livskvalitetsstudie bland patienter med allvarlig psykisk sjukdom. Genom att tillämpa socialintegrationsteorier visade studien det känslomässiga och mentala värdet av interaktion och medborgarskap för funktionsnedsatta personer i samhället. Resultaten stödde uppfattningen att både interaktion och medborgarskap är rimliga förväntningar inom patientvården. Med hänvisning till framgångsrika arbetsprogram som placerar funktionsnedsatta i konkurrenskraftiga jobb visade studien potentialen hos social integration som effektiv långsiktig behandling och som en väg till ökat välbefinnande bland patienter.
Enligt Durkheim var otillräcklig social integration kopplad till hälsoriskerna vid långvarig isolering, inklusive psykisk eller fysisk sjukdom samt självmord. I Pittsburgh Common Cold-studien, som genomfördes år 2000 vid Carnegie Mellon University tillsammans med Children's Hospital och University of Pittsburgh School of Medicine, fann forskarna att sjukdomsfrekvensen minskade i takt med att en persons sociala nätverk växte. Individers uppfattning om sina roller i samhället – som förälder, partner eller vän – skapade positiva känslomässiga och mentala tillstånd. En positiv självbild kunde kopplas till produktionen av hormoner som hör samman med immunförsvarets funktion. Studien antydde också att flera sociala roller kan öka individens exponering för positiva förebilder och hälsosamma beteenden.
Samhällsvetare undersöker hur social integration kan tillämpas på andra sociologiska modeller, däribland valideringsteorin. Social integration bygger på kamratgruppen som en viktig motivationsfaktor för att elever och studenter ska stanna kvar i en akademisk miljö. Ytterligare forskning tyder på att validering från lärare eller ledning spelar en avgörande roll för att skapa en känsla av tillhörighet hos studenter som har svårt att integreras i en ny och okänd miljö. I studier om social integration och dess inverkan på studenters kvarvarande betonar forskarna validering som en kritisk del av social integration, med hänvisning till positiva akademiska erfarenheter bland minoritetsgrupper som integrerats i en akademisk miljö där de möter stöd och interaktion från lärarkåren.
Den brittiske sociologen David Lockwood har påvisat ett samband mellan social integration och systemintegration. Systemintegration syftar på relationen mellan samhället och det större sociala system som utformats för att skapa ordning. Sammanfogningen av dessa två teorier kom så småningom att utvecklas till idén om ett kollektivt medvetande – ett ämne och en teori som hör hemma inom makrosociologin. Makrosociologin studerar de möjliga långsiktiga effekterna av känslomässig och mental stress på sociala system när grupper drabbas av isolering, desillusionering och ohälsa till följd av bristande social integration.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online