HLR, eller hjärt-lungräddning, utförs när en persons hjärta slutar slå. Räddaren utför en serie snabba och kraftfulla bröstkompressioner för att hålla blodflödet igång genom kroppen och framför allt till hjärnan. En utbildad räddare kan även använda en automatisk extern defibrillator (AED) för att försöka få hjärtat tillbaka till en livsuppehållande rytm.
De flesta patienter är medvetslösa under hela återupplivningen och minns ingenting efteråt – men det finns undantag. Vissa patienter återfår tillfälligt viss medvetenhet, och forskning visar dessutom att nära-döden-upplevelser förekommer. Därför är det viktigt att även tänka på patientens trygghet och värdighet under processen.
Utnämna en person – till exempel en sjuksköterska, sjukhuspräst eller kurator – att agera som länk mellan patientens familj och vänner, vårdteamet och patienten. Att utföra HLR är en mycket intensiv upplevelse för personalen, och de som aktivt arbetar med patienten har sällan tid att ge tröstande ord eller fysisk närhet. Kontaktpersonen fyller den rollen.
I en nederländsk studie från 2001, publicerad i tidskriften The Lancet, rapporterade 18 procent av de patienter som överlevde ett hjärtstillestånd en nära-döden-upplevelse. Upplevelsen innebar ofta att patienten kände sig utanför sin egen kropp och såg vårdteamet arbeta. Detta tyder på att återupplivningsförsök bör hållas så lugna och professionella som möjligt – utan otrevliga kommentarer om patienten eller dennes anhöriga.
Även en medvetslös patient kan få viss tröst av att ha en eller två nära anhöriga vid sängkanten under HLR. Enligt en Practice Alert från American Association of Critical Care Nurses år 2010 vill familjerna själva vara på plats. Den utsedda kontaktpersonen kan hjälpa de anhöriga genom att berätta vad de kommer att se och höra, samt betona vikten av att följa vårdteamets instruktioner.
Enligt en artikel från 2010 i australiska Inside Story slutar 85 procent av alla återupplivningsförsök på sjukhus med att patienten avlider. När läkaren närmar sig beslutet att avbryta behandlingen bör han eller hon antingen tala direkt med familjen eller informera kontaktpersonen. Kontaktpersonen kan sedan visa familjen hur de kan säga farväl till sin närstående, både innan och efter att vårdteamet avslutat HLR.
Ibland återfår patienten delvis medvetandet under delar av återupplivningen. Den vårdgivare som ser ett skimmer av medvetenhet bör tala direkt med patienten – berätta var hen befinner sig, vad som händer och försäkra om att teamet gör allt som står i dess makt för att hjälpa. Kontaktpersonen kan också kopplas in för att trösta patienten tills hen antingen förlorar medvetandet igen eller stabiliseras.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online