Hjärt-lungräddning (HLR) är en avgörande livräddande åtgärd som kan göra skillnaden mellan liv och död vid hjärtstillestånd. Det finns dock vissa situationer där HLR inte bör utföras. Att känna till dessa kontraindikationer är viktigt både för vårdpersonal och allmänheten.
Dödsstelhet (rigor mortis) är den stelhet i kroppen som naturligt uppstår en tid efter döden. När dödsstelheten väl har inträtt är det inte längre möjligt att utföra effektiv HLR, eftersom bröstkorgen och muskulaturen inte längre kan komprimeras på rätt sätt.
Förruttnelse är den process där kroppen bryts ner efter döden. Om personen uppvisar tydliga tecken på förruttnelse är det ett säkert tecken på att döden inträtt för länge sedan, och HLR skulle inte kunna ge någon effekt.
Ett DNR-beslut (Do Not Resuscitate) är ett juridiskt dokument som anger att personen inte önskar bli återupplivad om hjärtat slutar slå eller om andningen upphör. Om ett giltigt DNR-beslut finns ska HLR inte påbörjas, eftersom detta strider mot personens uttryckliga vilja.
HLR är en temporär åtgärd som endast kan förlänga livet under en begränsad tid. Vid obotlig, terminal sjukdom är HLR inte botande och bör inte användas för att onödigtvis förlänga döendeprocessen. I dessa fall fokuserar vården istället på palliativ vård med fokus på värdighet och symtomlindring.
I akuta situationer kan det vara svårt att avgöra om kontraindikationer föreligger. Som huvudregel gäller att om du är osäker på huruvida personen är död, ska du påbörja HLR – det är alltid bättre att försöka än att riskera att avstå från livräddande insatser. Kontakta alltid larmnummer 112 för vägledning från sakkunnig personal.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online