Kardiopulmonär räddning (HLR) undrlåts när den skulle vara meningslös, strider mot patientens vilja, eller är fysiologiskt omöjlig. Riktlinjer (AHA, ERC, ILCOR) definierar tydliga kriterier.
Absoluta kontraindikationer (Starta INTE HLR)
- Giltigt Do-Not-Resuscitate (DNR) / DNAR-beslut: Juridiskt dokumenterat patient/närstående-beslut. Inkluderar POLST/MOLST-formulär.
- Irreversibla dödstecken:
- Likstyvnhet (typiskt ≥2–4 timmar postmortem)
- Beroende lividitet (fast, icke-blancherande)
- Förruttnelse / putrefaktion
- Avhuvudning, massiv trunkskada, förbränning
- Terminal sjukdom med nära död där HLR bara skulle förlänga döden utan meningsfull återhämtning – kräver dokumenterad mål-med-vård-diskussion och läkarbeslut.
Relativa / situationsberoende överväganden
- Långvarig downtid utan HLR: >10 min ovittnat asystoli/PEA utan föregångare HLR → meningslöshet (kontextberoende).
- Förskottsdirektiv nekande intubering/ICU men tyst om HLR – klarlägg med närstående.
- Meningslös vård-bedömning av två läkare enligt klinisk policy (sällan tillämpas i akutsituation).
När man ska STARTa HLR (Standard)
- Omvaken, ingen normal andning, ingen puls ( eller osäker) → börja kompressioner omedelbart.
- Inget DNR tillgängligt → anta samtycke.
- Barn/spädbarn: alltid börja om inte uppenbara dödstecken.
Etiskt & juridiskt ramverk
HLR är en medicinsk intervention som kräver informerat samtycke (eller närstående). Meningslöshet, patientautonomi och välgörenhet guidar avstånande. Dokumentera resonemang i journal. Vid tvivel, börja HLR och utvärdera om.
