KOL är inte direkt ärftlig, men genetiska faktorer modifierar mottaglighet markant – särskilt hos rökare. Två stora genetiska bidragsgivare är alfa-1-antitrypsindbrist och polygen risk.
Monogen risk: Alfa-1-antitrypsindbrist (AATD)
- Autosomal kodominant arv; SERPINA1-gen på kromosom 14.
- Normal: M allel (MM). Bristvariant: Z (Glu342Lys), S (Glu264Val), nollalleler.
- ZZ-genotyp: 10–15 % utvecklar KOL (tidigare debut, basalt predominerande panacinärt emfysem); risk ökar dramatiskt med rökning.
- SZ, MS, MZ: Intermediär risk; rökning accelererar fall markant.
- Prevalens: 1:2 500–5 000 (ZZ) i europeisk arv; underdiagnostiserad (>90 % upptäckta).
- Testning: Serum AAT-nivå → fenotypering/genotypering om lågt. Screen alla KOL, oklar bronkiektasi, nekrotiserande pannikulit, och heredoförutsättningar.
- Behandling: Augmenteringsterapi (IV AAT) för ZZ med FEV₁ 30–65 %; rökavvänjning förblir överordnad.
Polygen risk
- GWAS identifierar >50 locus (t.ex. HHIP, FAM13A, CHRNA3/5, DSP, TGFB2) som påverkar lungutveckling, inflammation, reparation och nikotinberoende.
- Polygena riskpoäng (PRS) förklarar ~5–10 % av FEV₁-varians; inte ännu klinisk standard.
- Gen-miljö-interaktion: Hög PRS + rökning = multiplikativ risk.
Kliniska implikationer
- Heredoförutsättningar för tidig KOL → screen för AATD.
- Aldrig-rökare med KOL: högre avkastning för AATD, ciliopati, immunbrist.
- Genetisk rådgivning för AATD-familjer; kaskadtestning rekommenderas.
- Miljöundvikande förblir primärprevention oavsett genetik.
