Innan hjärt-lungräddning (HLR) initieras på en vuxen bedöms förekomsten av cirkulation vanligtvis genom palpation av karotispulsen – alltså pulsen över halspulsådern (a. carotis), som känns på sidan av halsen mellan luftstrupen och muskeln på halsens sida.
Karotisartären är en stor, central blodkärl som ligger nära hjärtat och är lättillgänglig även när patienten ligger platt på rygg. Det gör den till det mest tillförlitliga pulsstället vid cirkulationsbedömning hos medvetslösa vuxna. Enligt gällande riktlinjer bör pulskontrollen dock ta högst tio sekunder, så att start av bröstkompressioner inte fördröjs i onödan.
I nödsituationer kan andra lättillgängliga pulser användas för att snabbt bedöma om cirkulationen fungerar:
Brakialispulsen – känns på insidan av överarmen och används oftast hos spädbarn, men kan palperas även hos vuxna.
Femoralispulsen – känns i ljusket där lårbensartären passerar.
Radiaspulsen – den klassiska pulsen på tummesidan av handleden, enklast att känna hos patienter med god cirkulation.
Poplitealpulsen, som finns i knävecket bakom knät, används däremot sällan för cirkulationsbedömning i akuta lägen. Den är svårare att komma åt, särskilt om patienten är påklädd eller ligger i HLR-position.
Pulspalpation av karotis är standard för utbildade vårdpersonal. För lekmän rekommenderar dock många riktlinjer att man i stället bedömer personens respons och andning – svarar personen inte och andas inte normalt ska HLR påbörjas omedelbart, utan att värdefull tid läggs på pulskontroll.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online