Genteknik hos djur är både fascinerande och kontroversiell. Även om korsning av djur har bedrivits i århundraden förändrades spelplanen dramatiskt när DNA upptäcktes. Idag har forskare verktygen att bygga om djur på mikroskopisk nivå – men trots teknikens enorma möjligheter finns det flera viktiga nackdelar att ta hänsyn till.
Genteknik är en komplex process. Först måste forskarna isolera en specifik gen, som tillsammans med andra gener finns samlad i en kromosom. Enkelt förklarat kan man likna det vid att plocka frukt (genen) från ett träd (kromosomen). Ett enzym som kallas endonukleas klipper loss den önskade genen från kromosomen. Därefter placeras genen in i ett annat djurs kromosom.
Ett exempel: Om forskare vill ge ett visst djur immunitet mot en sjukdom letar de upp en organism som bär på en antiviral gen och implanterar den sedan i djurets arvsmassa. Djurets avkomma kommer då också att bära på den nya genen.
Det finns många fördelar med att genmodifiera djur:
Nackdelarna med genteknik hos djur rör både vetenskap och etik. Ur ett rent vetenskapligt perspektiv är naturen komplex och svår att förutsäga. Ekosystemen befinner sig i ett ömtåligt balansläge, och att introducera helt nya genetiska varianter eller arter kan få okända och katastrofala konsekvenser.
Ur ett moraliskt, filosofiskt eller religiöst perspektiv väcker genteknik frågan om människan verkligen har rätt att leka med naturens grundvalar. Debatten om var gränserna ska dras pågår fortfarande världen över.
All genteknik sker inte i laboratorium. Selektiv avel är en vanlig metod bland djur- och växtexperter. Man parar organismer av samma art med varandra utifrån deras egenskaper. Ett djur kan till exempel växa sig större än sina artfränder, medan ett annat har ovanligt god resistens mot sjukdomar. Genom att para dessa två hoppas man på avkomma som bär på båda fördelarna – utan ingrepp direkt i arvsmassan.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online