Stamcellsforskning har länge varit ett ämne som väckt starka politiska och sociala kontroverser. Debatten präglas av extremåsikter från båda lägren, och många människor har bildat sig en uppfattning utan att egentligen förstå hur processen fungerar. För att kunna förstå stamcellsforskning på djupet krävs därför grundläggande kunskap om det mänskliga embryot.
Begreppet embryo används ofta för att beskriva ett befruktat ägg under perioden från befruktningen fram till ungefär fyra veckors ålder. När en spermie befruktar ett ägg smälter deras cellkärnor samman och bildar en zygot. Under de följande tre till fyra dagarna delar sig zygoten till sextonde celler som ännu inte differentierats, enligt BabyCenter.com. Därefter börjar den implantera sig i livmodern, där den får näring under graviditetens gång. Vid detta stadium kallas embryot för en blastocyst.
Enligt National Institutes of Health (NIH) skapas de flesta embryon som används i forskning i laboratoriemiljö och befruktas alltså inte i en kvinnas kropp.
Termen "insamling av stamceller" syftar på odifferentierade celler som hämtas från ett område i en vuxen människokropp – inte från ett embryo. Ordet insamling beskriver själva materialet som tas från kroppen, medan det korrekta vetenskapliga begreppet är somatiska stamceller. Enligt NIH har dessa celler till uppgift att reparera den vävnad där de finns naturligt, exempelvis benmärg, hjärnan och hjärtat.
Kontroverserna kring stamcellsforskning är mångfacetterade. Pro-life-grupper hävdar att embryot är en levande människa och att insamlingen därmed utgör mord. Detta argument leder vidare till en mer grundläggande debatt om huruvida en människa ska betraktas som levande från födseln eller redan från befruktningen.
Vissa oroar sig dessutom för att donerade embryon skulle kunna ges till kvinnor som önskar bli gravida, men International Society for Stem Cell Research försäkrar att detta aldrig kommer att ske. Olika religiösa samfund intar också mycket skilda ståndpunkter i frågan, både för och emot forskningen.
Stamceller kan utvecklas till andra typer av celler och reparera områden i kroppen som inte kan läka på egen hand, såsom muskel- och hjärnvävnad. Tidigare var det enda sättet att behandla en patient med ett oreparerbart hjärta att transplantera ett donatororgan, men antalet patienter som behöver nya organ överstiger långt antalet tillgängliga donatorer. Stamceller ger det skadade hjärtat förmågan att återställa det som inte fungerar genom att bilda nya celler.
Neurologiska sjukdomar som tidigare ansågs vara obehandlingsbara kan nu möjligen behandlas eller i framtiden botas med hjälp av stamcellsterapi.
Ett stort antal lagstiftningsbeslut har genom åren rört stamcellsforskningens legalitet. Forskningen har vid olika tidpunkter stoppats eller kraftigt begränsats av den amerikanska regeringen. Den 9 mars 2009 utfärdade dock president Barack Obama en exekutiv order som möjliggjorde federal finansiering av stamcellsforskning och hävde de tidigare restriktionerna i USA.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online