DNA-testning är en biokemisk teknik som forskare använder för att identifiera en individ med hög precision utifrån dennes genetiska uppsättning. Företag som erbjuder DNA-analyser använder metoden för en rad olika tjänster, bland annat faderskapstest, moderskapstest och syskonskapstest. Tekniken är extremt känslig och kan skilja individer åt med mycket hög noggrannhet. I tidskriften Nature den 7 mars 1985 beskrev Sir Alec Jeffreys och hans team vid University of Leicester för första gången hur DNA-testning kan skapa ett "individuellt specifikt DNA-fingeravtryck" som stöd i genetiska analyser av människan.
Deoxiribonukleinsyra (DNA) är en dubbelsträngad molekyl som till utseendet liknar en spiraltrappa och som finns i alla celler med cellkärna. James D. Watson och Francis Crick presenterade sin banbrytande modell av DNA:s dubbelhelix i Nature den 25 april 1953. Molekylens två strängar består av fyra byggstenar, så kallade nukleotider, som paras ihop på ett komplementärt sätt. Det är ordningen av baser längs en enskild DNA-sträng som bildar den genetiska koden.
Ett DNA-prov av god kvalitet är en grundförutsättning för varje DNA-test. DNA kan hämtas från hårstrån, hudceller eller blodprover. Den metod som oftast används av testföretag är dock bukkalprovtagning, det vill säga prov tagna från slemhinnan i munnen. Exempelvis skickar DNA Diagnostic Centre ut totalt fyra bukkalswabbar som ser ut som vanliga bomullspinnar till sina kunder. Kunden uppmanas att gnugga pinnarna mot insidan av kinderna för att samla upp celler.
Kort tandemrepetitioner (short tandem repeats, STR) är upprepande nukleotidsekvenser som vanligtvis är två till fem nukleotider långa. Dessa enheter ligger intill varandra längs DNA-strängen, och antalet repetitioner hos en individ kan variera mellan två och sexton. När ett laboratorium tar emot ett DNA-prov analyseras STR-sekvensernas antal och arrangemang med hjälp av polymeraskedjereaktion (PCR). Detta kallas STR-profilering och är den mest använda tekniken inom DNA-testning.
Visualiseringen sker antingen genom gelelektrofores eller kapillärelektrofores. Gelelektrofores utnyttjar DNA-molekylernas negativa laddning för att skilja DNA-fragment av olika storlek åt. Fragmenten vandrar mot den positiva polen i ett elektriskt fält, där mindre fragment rör sig snabbare än större. Därefter görs fragmenten synliga genom att gelen färgas med etidiumbromid eller en silverförening. Vid kapillärelektrofores förs fluorescensmärkt DNA in i en tunn glaskapillär som sedan utsätts för ett elektriskt fält.
PCR är en teknik som används både för att förstärka mängden genetiskt material in vitro och för att fastställa individuella STR-profiler. En stor fördel med STR-profilering är att en persons STR-profil är unik – även jämfört med syskon. Enda undantaget är enäggstvillingar, som delar 100 procent genetisk identitet. En nackdel med tekniken är att dess noggrannhet i hög grad beror på kvaliteten på det DNA-prov som lämnas in.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online