
Med över 100 000 människor på väntelistor för organ som kan rädda deras liv – enligt United Network for Organ Sharing – efterfrågas organdonatorer mer än någonsin. Även om allt fler människor väljer att delta i donationsprogram är frågan fortfarande kontroversiell. I USA varierar regelverket kring organdonation från delstat till delstat, men målet med lagstiftningen är detsamma överallt: att skydda donatorernas och deras familjers bästa intressen samtidigt som så många livsdugliga organ som möjligt görs tillgängliga för patienter som behöver dem.
En federal lag från 1984 skapade ett nationellt register för organdonation, som förvaltas av den ideella organisationen United Network for Organ Sharing (UNOS). Organisationen driver en databas över registrerade donatorer och patienter som behöver transplanterade organ. UNOS driver även ett organcenter som är fullständigt bemannat dygnet runt, årets alla dagar, i enlighet med kraven i lagen från 1984. Organcentret samlar in information om donatorer, matchar informationen mot databasen över väntande mottagare, identifierar den bäst lämpade kandidaten och hjälper till att transportera organ och vävnader.
I allmänhet tillåter delstatslagarna att personer i alla åldrar registrerar sig som organdonatorer, även om minderåriga måste ha sina föräldrars samtycke. I vissa delstater kan du ange din status som organdonator direkt på ditt körkort. I andra delstater bär donatorerna med sig ett separat donationskort. Oavsett vilket förväntas donatorerna informera sina anhöriga om sitt beslut, eftersom vissa delstater kräver att släktingar undertecknar ett samtyckesformulär innan organen får tas tillvara. De flesta delstater hindrar personer med vissa infektioner eller sjukdomar från att donera organ, bland annat personer med hiv eller aktiv hjärncancer.
UNOS upprätthåller en nationell databas över alla patienter som väntar på transplantation. Systemet syftar till att säkerställa att den sjukaste patienten får högsta prioritet och att ingen kandidat gynnas orättvist. När ett organ blir tillgängligt bedömer registerspecialister en rad olika faktorer för att avgöra vilken kandidat som passar bäst. Matchningskriterierna omfattar blodgrupp, organstorlek, hur akut patientens tillstånd är, tiden på väntelistan samt avståndet mellan patienten och organet. Patienterna måste dessutom vara medicinskt stabila nog att kunna genomgå en operation omedelbart.
Lagar på både delstats- och nationell nivå skyddar människor mot att bli tvungna att donera organ. De skyddar också donatorernas beslut mot att ogiltigförklaras efter deras död. Många delstater har antagit Uniform Anatomical Gift Act, en lag som förbjuder försäljning av mänskliga organ i USA. Lagen föreskriver att sjukhuspersonal ska fråga de anhöriga om den avlidne patientens status som organdonator, och den prioriterar patientens egna beslut framför närståendes önskemål efter dödsfallet.
Inför bristen på donerade organ och allt längre väntelistor lanserade det amerikanska hälsodepartementet (Department of Health and Human Services) en federal kampanj år 2003 för att uppmuntra organisationer för organinsamling att öka medvetenheten om organdonation, identifiera fler donatorer och tillvarata fler organ. Planen resulterade i en ökning av antalet organdonatorer med 67 procent mellan 1995 och 2006, men den väckte också farhågor bland etiker, religiösa ledare och medborgare som befarade att kampanjen skulle propagera för organdonation alltför aggressivt.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online