Sedan mikroorganismer upptäcktes för några århundraden sedan har forskare ständigt sökt bättre sätt att identifiera bakterier. Vissa metoder är gamla och beprövade, medan andra är nya och bygger på genetik. Oavsett vilken metod som används krävs en strukturerad och specifik arbetsgång för att kunna identifiera bakterier på ett tillförlitligt sätt.
Den mikroskopiska undersökningen görs oftast med hjälp av gramfärgning. Denna färgningsmetod skiljer grampositiva (lila) bakterier från gramnegativa (rosa) bakterier, vilket baseras på cellväggens uppbyggnad hos organismen. Vanliga grampositiva bakterier är stafylokocker och streptokocker, medan gramnegativa bakterier bland annat inkluderar E. coli och Klebsiella.
Dessutom kan den mikroskopiska morfologin ge värdefulla ledtrådar vid identifieringen. Stafylokocker är exempelvis grampositiva kocker som ligger i kluster – under mikroskopet syns de därför som lila sfärer i en formation som liknar ett druvklase.
Baserat på provets ursprung (urin, blod osv.) och de organismer som sannolikt förekommer där väljs lämpliga bakteriologiska odlingsmedier för att odla fram organismen för vidare analys. Valet av rätt temperatur och atmosfäriska förhållanden (aeroba eller anaeroba) är också avgörande för att bakterien ska kunna växa.
Hur bakteriekolonin ser ut på odlingsmediet ger viktiga karaktäristika om bakterien. Egenskaper som storlek, färg, lukt samt förmågan att lysera (sönderdela) blodceller är alla viktiga identifieringskriterier när den okända bakterien ska bestämmas.
En bakteriearts förmåga att bryta ner olika biokemiska substanser – sockerarter, aminosyror eller enzymatiska substrat – är mycket användbar vid identifiering. Testerna kan användas var för sig, till exempel koagulastest för Staphylococcus aureus, eller som en hel panel av tester för att identifiera gramnegativa baciller. Det finns många kommersiellt framställda testkit som identifierar bakterier med hjälp av biokemiska och enzymatiska reaktioner.
Serologiska metoder används ofta i laboratoriemiljö. De innebär vanligtvis att man testar ett okänt ämne mot ett känt antigen som är bundet till en latexpartikel eller liknande struktur. När de två blandats och roterats framträder en synlig agglutination (klumpbildning) om resultatet är positivt för den aktuella organismen. Andra tester bygger på antikroppsneutralisering, hämning eller detektering av olika slutprodukter.
De senaste och mest specifika metoderna som finns tillgängliga i laboratoriet är de molekylära. Dessa tester bygger på möjligheten att detektera, identifiera och karakterisera mikroorganismer utifrån deras DNA eller RNA. Polymeraskedjereaktionen (PCR) är en vanlig molekylär metod som används för att identifiera bakterier med hög precision.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online