DNA-fingeravtryck upptäcktes 1984 och är en metod för att identifiera och analysera specifik genetisk information från en persons celler. Ett DNA-prov kan tas från nästan alla typer av celler, men prover hämtas oftast från blod, hår, hud eller sädesvätska. Precis som ett vanligt fingeravtryck är ett DNA-fingeravtryck extremt osannolikt att vara identiskt med någon annans. Idag används tekniken inom allt från brottsutredningar till faderskapstest. Men trots sina många fördelar finns det vissa risker med DNA-fingeravtryck som är viktiga att känna till.
I många fall lämnas blod frivilligt för att kunna ta fram ett DNA-fingeravtryck, till exempel vid faderskapstest. Enligt Health.com är riskerna med att lämna blodprov små. Liksom vid andra blodtagningar kan ett blåmärke bildas på stickstället, eller så kan blodkärlen bli något inflammerade. I sällsynta fall kan fortsatt blödning efter provtagningen utgöra ett problem för personer med blödningsrubbningar. För de allra flesta är dock ingreppet helt ofarligt och tar bara några minuter.
Enligt MSNBC.com har många länder, däribland USA, Storbritannien och Kanada, redan skapat nationella databaser för DNA-fingeravtryck. Daily Mail rapporterade i november 2007 att Storbritanniens kriminalregister innehöll hela 4,5 miljoner DNA-prover. DNA-fingeravtryck är dock inte felfritt. Många tester som bygger på tekniken undersöker endast en serie om fem till tio genetiska markörer. Med undantag för enäggstvillingar har inga två personer exakt samma fullständiga DNA-fingeravtryck. Men ju större databaserna blir, desto större blir risken att flera personer råkar dela samma fem eller tio markörer – vilket i värsta fall kan leda till felaktiga matchningar i brottsutredningar.
I januari 2006 utökade den amerikanska kongressen DNA-provtagningen i USA. Den nya rättsmedicinska lagstiftningen gör det möjligt för federala utredare, bland annat justitiedepartementet, att ta DNA-prov från alla som grips misstänkta för brott samt från invandrare som hålls kvar av myndigheterna. Enligt New York Times stannar ditt DNA-prov och fingeravtryck kvar i databasen oavsett om du senare döms eller inte. Detta väcker viktiga frågor om personlig integritet och hur länge staten får lagra känslig genetisk information om medborgare som aldrig blivit fällda för något brott.
DNA-fingeravtryck är ett kraftfullt verktyg inom både rättsväsende och medicin, men tekniken är inte utan risker. De medicinska riskerna vid provtagning är små, medan de största utmaningarna ligger i risken för felmatchning i stora databaser samt i frågorna kring integritet och lagring av genetisk data. När användningen av DNA-analys fortsätter att expandera blir det allt viktigare med tydliga regler och skydd för enskilda individer.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online