Under de senaste decennierna har den medicinska vetenskapen gjort enorma framsteg. Teknikerna för att behandla sjukdomar har blivit alltmer sofistikerade, och terapier – till och med botemedel – för tillstånd som en gång ansågs obotliga ligger inte längre utanför möjligheternas gränser. En av de mest lovande, men samtidigt mest kontroversiella, nya terapierna bygger på embryonala stamceller. Forskningen på detta område visar betydande potential i kampen mot några av de allvarligaste sjukdomar vi står inför idag.
År 1964 upptäckte forskare som studerade en särskilt aggressiv cancerform att en av anledningarna till att sjukdomen kunde sprida sig så snabbt var så kallade stamceller – celler som kan dela sig och utvecklas till många olika slutgiltiga former. Denna upptäckt ledde till forskning kring mänsklig reproduktion, och man fann snart att samma grundläggande mekanism äger rum i de tidigaste stadierna av ett människoliv. Under 1980-talet lyckades man skörda embryonala stamceller från möss, och i slutet av 1990-talet utvidgades tekniken till att även omfatta försök på människor.
En embryonal stamcell är en sorts ”tom” cell som kan programmeras att utvecklas till vilken annan celltyp som helst som kroppen behöver. När ett foster först bildas består det helt enkelt av en klump av dessa stamceller, och under veckornas utveckling differentierar de sig till specialiserade celler som bildar muskler, nervsystemet, cirkulationssystemet samt alla andra vävnader. Det är just denna mångsidighet som har väckt det stora intresset för medicinska behandlingar baserade på dessa celler.
Ett av de mest lovande områdena inom stamcellsforskningen rör neurologiska sjukdomar. Till skillnad från andra delar av kroppen kan nervsystemet normalt inte läka sig självt. Vid sjukdom eller skada kan patienter drabbas av nedsatt motorik, förlamning eller andra besvär. Stamceller kan dock användas för att skapa helt nya nervceller och nervvävnad, vilket i teorin skulle kunna användas för att reparera skador och återställa normal funktion. En annan potentiell användning är att skapa nya insulinproducerande celler för transplantation i bukspottkörteln hos patienter med diabetes – vilket i praktiken skulle kunna bota deras sjukdom.
Frågan om embryonala stamceller har länge varit starkt omdiskuterad inom politiken. Eftersom cellerna hämtas från utvecklande embryo har vissa hävdat att det innebär en förstörelse av mänskligt liv och borde förbjudas – en ståndpunkt som president George W. Bush delade när han under sin mandatperiod stoppade statligt finansierad forskning på området. Förespråkarna menade å sin sida att stamcellslinjerna hade tagits från embryon som övergivits efter fertilitetsbehandlingar, och alltså inte innebar att fungerande liv förstörts.
År 2009 luckrade president Barack Obama upp de regler som hans företrädare infört gällande den statliga finansieringen av stamcellsforskning, vilket gjorde att arbetet med denna potentiella terapi kunde ta ny fart igen. Detta, tillsammans med nya framsteg inom användningen av icke-embryonala stamceller, ger betydande hopp åt dem som lider av sjukdomar som en gång ansågs vara obotliga.
Hälsa och Sjukdom © https://www.sjukdom.online